Ofelia om kvällen och morgonen

Kvällsofelia: Okej, jag har en lista på grejer här som du måste göra.

Morgonofelia: Mm…

Kvällssofelia: Hallå? Hörs jag?

Morgonofelia: Jaaaa. Jag lyssnar.

Kvällsofelia: Bra! Jag lämnar listan här så du kan se den direkt och bli påmind. Snällt av mig! Kan man tycka!

Morgonofelia: Kan inte du ta hand om det?

Kvällsofelia: Nej, jag måste gå och lägga mig nu. Så att du kan vakna imorgon och ta itu med saker.

Morgonofelia: Eller så kan du göra sakerna innan du går och lägger dig! Så slipper jag och kan sova längre.

Kvällsofelia: Det kommer noll procent att hända. Släpa dig upp innan tio och gör det du ska, så kan jag gå och lägga mig efter en lång dags arbete. Klockan är redan sent, Fitzwilliam vill gå och lägga sig, det vill jag med. Jag ställer klockan så att du kan göra det du ska.

Morgonofelia: Men jag hatar att gå upp tidigt!

Kvällsofelia: Gnäll inte, jag hatar när du gnäller. Du har gott om tid. Ingen stress.

Morgonofelia: Du känner inte mig ALLS. Jag kan gå från noll till hundra i stressnivå på 0.2 sekunder, jag har tajmat det.

Kvällsofelia: Skärpning hörrö. Jag går och lägger mig nu. Jag har ställt klockan och förberett åt dig. Det enda jag begär är att du ska komma upp i tid och göra det du ska, så ta dig samman och bara gör det.

Morgonofelia: Men det är så ORÄTTVIST!

Kvällsofelia: ¯\_(ツ)_/¯ Godnatt!

Ofelia och andetagen

Fitzwilliam är en gosmaskin och har absolut noll problem med att somna med armen runt Ofelia. Detta hade alls inte varit svårt att hantera, då förutom det att han, ahem, alltså… Alltså, han andas tungt. Och ibland är det väl något som fastnar i näsväggarna eller luftstrupen eller nåt, och då kan det låta som att han snarkar, men att påstå något sådant är givetvis inget annat än förtal och helt omöjligt att ta på allvar och skulle aldrig hålla i rätten.

Så klart.

“Alla dessa lögner,” säger Fitzwilliam sorgset i vaket tillstånd. “Jag förstår inte varför de vill skada mig på det här viset.”

“Ja, älskling,” suckar Ofelia. “Världen är full av ondska. Helt utan grund är det alltså massor med folk som vågar påstå att du snarkar. Öronbedövande, till och med. Jag har försökt snacka med dem, men vissa är helt låsta i giftiga, falska anklagelser. Dock är du väldigt förstående även när du sover,” lägger hon till och klappar honom på huvudet.

För det är han faktiskt. Ofelia brukar lägga handen på hans axel och då vänder han sig utan prut med näsan åt väggen. Det brukar ha som följd att snarkn…att de tunga andetagen förvandlas till små knorranden för att till slut försvinna helt. Ibland behövs inte ens handen på axeln. Fitzwilliam är så pass med i matchen även i medvetslöshet att det kan räcka med en sträng blick för att han välvilligt ska vända på sig.

Det brukade störa Ofelia mer än det gör. Hon brukade vara en person som behövde absolut tystnad för att somna. Hennes syster Alice brukade somna ifrån det ena och det andra, kunde inte somna alls utan ett avsnitt av Seinfeld eller Vänner som spelade i bakgrunden. Det fattade inte Ofelia alls, men sen började hon dejta Fitzwilliam, som alltid somnar till naturdokumentärer. Ofelia sover som en stock med David Attenboroughs röst i öronen nu. Och hon har lärt sig ignorera Fitzwilliams sömnljud.

Hon ger honom en trött puss mellan skulderbladen och lägger huvudet mellan två kuddar. Sen tänker hon att hon ändå är bra tacksam för att han andas överhuvudtaget, och måste lägga band på sig för att inte krama honom hårt och väcka honom, för de ska ju ändå upp tidigt imorgon och det känns onödigt.

Sen somnar Ofelia. Om någon påstår att hon skulle snarka är det inget annat än ärekränkning.