Ofelia i biblioteket

Är du en lärare här på skolan? Jag har inte sett dig förut.”

Ofelia förklarar att nej, hon är praktikant i biblioteket, och hon kommer vara här till slutet på april. Det är väl superbra? Biblioteket kommer vara öppet mer eftersom den ordinarie bibliotekarien kan lämna Ofelia ensam nu när hon fått vänja sig lite vid systemet och nycklarna. Alla är mycket välkomnande. Ofelia känner sig behövd och uppskattad.

Ungar från tredje klass, som fick fem minuter på sig att hasta upp för alla trapporna till biblioteket, lämna tillbaka gamla böcker och välja en ny, flämtar efter luft och vissa faller teatraliskt på knä för att hämta andan.

Jagskalämnatillbakadenhär,” säger de och trycker boken i Ofelias hand.

Tack så mycket, det går alldeles utmärkt. Vet du vad du vill låna nu?”

Det vet de alltid. De vill ha nästa bok i serien, som alla deras klasskamrater också läser. Den ordinarie bibliotekarien har vissa knep för att locka ungar att låna serier som tar upp mycket plats i hyllorna. Om en får upp ögonen för den så börjar resten följa efter.

Har ni någon hylla med lättlästa böcker?” frågar en lärare.

De lite enklare böckerna har en gul prick på sig,” säger Ofelia. ”De står lite överallt i biblioteket.”

Vad som följer är sedan en förklaring på pricksystemet i just det här biblioteket. Blått betyder spänning eller skräck.

Jag tycker inte den här är läskig!” protesterar en unge och håller upp en blåprickad bok med ett monster på framsidan.

Det är modigt av dig,” tycker Ofelia. Själv skrämdes hon ofta av obehagliga illustrationer. Hon respekterar den här ungen.

Grönt betyder fantasy. Rött betyder kärlek eller känslor. Vitt betyder hästbok, och den genren har några trogna fans utspridda i klasserna. Ett litet fotbollsklistermärke betyder sport. Från vad Ofelia kan avgöra så finns det oräkneliga varianter på miljöer där fotboll kan spelas. Inte bara i olika städer runtom i världen, utan även olika tidsperioder. Det finns en hel serie med fotbollsböcker som involverar en tidsmaskin, av oklar anledning, men det är åtminstone originellt. (Det finns en bok som heter Avspark i romarriket.) Ofelia är lite sugen på att skriva en hästboksvariant av det, men kan inte tillräckligt med hästtermer för att det ska låta trovärdigt.

Sen så finns det ju förstås böcker som aldrig lånas, men som närmas med skräckblandad förtjusning och läses i hemlighet i biblioteket. Det står en bok om sex på en av de nedre hyllorna. Två ungar sitter och bläddrar i den, viskar, fnissar, försöker se oskyldiga ut om de tror att någon ser dem. Ofelia och bibliotekarien lämnar dem ifred. Det är bäst så för alla involverade.

Men ofta är det tyst i biblioteket. Då dricker Ofelia English Breakfast-te utan mjölk och lutar sig tillbaka i stolen ett par minuter. Scannar hyllorna runt henne efter bekanta titlar. Åh, bilderböcker… Vårt dagliga knark giv oss idag.

I bibliotekets tystnad läser Ofelia om kaninen Pricken för första gången på två årtionden och känner att det här, det här kan hon göra jämt.

Ofelia och influensan

Det här är grejen med influensa, tänker Ofelia med slutna ögon. Det liksom ger sig inte. Den är inte helt nöjd med att göra en sjuk, den måste också vara irriterande och opraktisk. Efter en vecka med feber så är du uttråkad nog för att vilja göra saker, och frisk nog för att lämna huset. En liten hosta då och då är inte tillräckligt för att hålla dig till sängs längre. Du är redo. Du är taggad. Du har en lista lång som din arm att ta itu med och du känner dig redan sådär härligt skyldig för att du skjuter upp sånt. Det är dags.

Kom igen!” säger Ofelias huvud, som hoppar jämfota av otålighet.

Aa fast nä,” säger Ofelias kropp, som känns som en ansamling kokt pasta i olika former.

Fast vadå? Jo! Vi har en plan här. Vi måste hålla oss till planen och det har tagit alldeles för lång tid redan.” Ofelias huvud, som i den här liknelsen på något vis också har en kropp att gestikulera med, håller upp en lång lista på saker och hamrar med pekfingret på första punkten.

Aa fast nä,” säger Ofelias kropp och smälter rakt igenom sängen. ”Jag är jättetrött.”

Men du kan inte vara jättetrött! Du har sovit ordentligt! Det borde räcka!”

Alltså jag håller med dig rent teoretiskt, men nä.” Ofelias kropp är gjort av sån där metall som blir flytande bara av att ligga i en rumsvarm handflata. ”Jag har varit vaken och gjort saker hela dagen. Det är alldeles för mycket.”

Du har suttit i ett bibliotek i fem timmar och haft tid att bläddra i bilderböcker för nioåringar, hur upptagen har du varit?” Ofelias huvud fräser av frustration. ”Det här är viktigt! Hela ditt liv påverkas av det här!”

Jag hör dig, absolut. Och jag håller med! Det är jätte, jätteviktigt. Verkligen. Men att göra de här grejerna, det känns ärligt talat som om jag hellre sover en stund. Typ en natt. Det känns verkligen som om det är den bästa taktiken för att hantera det här.”

Jag håller respektfullt inte med!”

Aa fast nä.”

Kroppen!”

Aa fast nä.”

!”

Nä.”

Ofelia och den huvudlösa kvinnan

Det står en huvudlös kvinna vid Ofelias säng.

Ofelia vet detta eftersom hon såg henne dansa förut, en skimrande ljusblå gestalt som rörde sig som om under vatten, med blod sakta svävande ut ur halsen. Brottsytan var helt slät och övervuxen med hud, som om det aldrig suttit ett huvud där.

Nu står hon vid Ofelias säng och ber Ofelia titta på henne. Bara vända på sig och titta på henne. Hon har Ofelias mammas röst.

”Lovar du att ha ett huvud om jag vänder mig om?” frågar Ofelia, som inte kan röra sig men åtminstone har huvudet gömd under täcket och ögonen ordentligt stängda.

”Ja då, jag lovar,” säger den huvudlösa kvinnan.

Men Ofelia är misstänksam. ”Vad var det du skulle lova?”

”Åh… Det har jag glömt.” Den huvudlösa kvinnan fnissar. ”Det var nog inget viktigt. Vänd dig om.”

Ofelia försöker låtsas som om hon inte är där, som om hon kan tvinga sig ur den här mardrömmen. Hon nyper sig själv hårt i armen och hoppas det ska räcka, och det verkar nästan som om det har gjort det när hon känner ett hårt pekfinger i ryggslutet.

”Jag är fortfarande här…”

Borde hon bara vända sig om? Få det överstökat? Nej, något fruktansvärt kommer hända om hon gör det. Dessutom är hon så väldigt tung, så omöjlig att röra på… Hon måste ligga såhär tills morgonen kommer. Och kvinnan låter henne inte sova.

Det är en snarkning som väcker henne. Fitzwilliams snarkning. Han har hamnat på rygg igen. Ofelia ligger i samma position som hon gjorde i drömmen men täcket är inte över hennes ögon och hon känner inte någon annan närvaro i rummet förutom Fitzwilliam.

Hon är fortfarande sömnig, men den huvudlösa kvinnan väntar fortfarande på henne. Hon måste hålla sig vaken en liten stund till. Tänka på annat. Rena huvudet. Inte fylla i fler detaljer om kvinnan eller tänka ut en hel spökhistoria om henne. Inte tänka att hon kanske höll huvudet i en hand och att det var så hon fortfarande kunde prata. Inte fokusera igen och igen på den spöklika dansen. Inte få för sig att den huvudlösa kvinnan gett sig på Fitzwilliam nu och att Ofelia kommer märka att han har fått huvudet avhugget under natten.

Fast nej, han snarkar ju. Han har lagt armen om Ofelia. Hon kramar den och sneglar åt höger. Hans huvud verkar onekligen sitta på plats, med lockar och bitvänlig näsa och allt.

Till slut somnar hon faktiskt om, och drömmer om just ingenting.

 

Ofelia får inte panik

Ofelia sträcker ut sig, svävande i ett hav av tid.

Jag gör det imorgon, tänker hon och ler, för hon har evigheter på sig tills deadlinen ens börjar bli ett stressmoment och det känns så skönt att tänka så. Flera veckor! I december är det så svårt att ens tänka sig en tid efteråt, en tid längre fram, en tid i februari eller ens januari. Nästa år känns så väldigt långt borta. Som om det kommer hända någon annan.

Sen händer det massor med trevliga saker, jul, nyår, hon är ledig utan att känna skuld över det och älskar hur hon ändå har en plan för hur det kommer bli senare. Allt kommer lösa sig! Hon behöver inte känna någon skuld över det. Hon kan ta det nästa vecka! Då kan det börja på riktigt.

Ofelia är dum i huvudet.

JAG ÄR SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET,” tjuter hon och panikskriver. ”NEJ JAG KAN INTE GÖRA NÅGOT KUL. ÄR DU GALEN? JAG HAR EN DEADLINE.”

En plan! Hon sträcker sig efter ett block. Borde hon köpa ett nytt block? Nej, nu får hon skärpa sig; hon har tusen anteckningsböcker som är helt tomma. Hon behöver inget jävla block. Ett schema! Hon behöver göra upp ett schema. Hon hade en plan för det här, varför har hon kladdat ner den här sidan med planer för sin Sims-familj? VARFÖR TÄNKER HON ALDRIG PÅ DET HÄR.

Det här händer med några veckors mellanrum och hon kan aldrig visa någon form av framförhållning. Det är Framtidsofelias problem. Framtidsofelia får ta väldigt mycket skit från Förutofelia. Hon får lösa alla Förutofelias problem. Framtidsofelia är bitter och hämndlysten, men har ingen att ta ut detta på förutom Ännulängreiniframtidenofelia, som inget ont gjort.

Helvete också.

För övrigt är det såhär Ofelia hanterar blogginlägg.