Vad finns i Ofelias handväska?

Låt oss leka en populär Youtube-lek, i ett helt avslappnat försök att lära känna Ofelia bättre! Så. Vad har Ofelia alltid med sig när hon lämnar hemmet? Vad finns i hennes handväska?

Först och främst bör det påpekas att Ofelias handväska för det mesta inte är en handväska. Anledningen till detta är tvådelad.

  1. Ofelia har mycket prylar med sig som tar stor plats.
  2. Ofelia får ont i axeln av axelremsväskor.

Sålunda är Ofelias handväska en ryggsäck. Den är svart med gul text.

Södertörns
högskola
IDÈHISTORIA

Ofelia läste flera kurser på Södertörn, men Idéhistoria var den enda som delade ut ryggsäckar. Det är en helt okej ryggsäck, med ett särskilt fack för att bära en laptop ifall det skulle behövas, och ett fullständigt obegripligt tunnelliknande fack alldeles i botten som möjligen är till för att stoppa ett liggunderlag i men definitivt inte känns djupt nog för att kunna göra det. Det hela är ett mysterium. På en av axelremmarna finns ett fack för en mobiltelefon, men ryggsäcken tillverkades i tiden före iPhones, och Ofelias telefon skulle inte få plats i det facket. Det är dock helt acceptabelt eftersom det är en otroligt smidig plats att förvara busskortet på.

Så! Vad finns då i Ofelias ryggsäck, precis i denna stund?

1 par jeans, svarta, något smutsiga
1 kofta, svart
1 par strumpor, svarta
1 silverarmband med nio sammanlänkande pentagram

Ofelia ska hem till Fitzwilliam efter jobbet, extra kläder kan behövas om hon inte vill ha på sig samma klänning imorgon som hon har nu. Och även om solen skiner kan det bli kallt sen. Ofelia gick på scouterna när hon var liten och är sålunda Alltid Redo. Hon vet inte riktigt varför armbandet ligger i just den här väskan, men där ser man hur överraskad man kan bli.

1 mapp, blå, med kapitel sju till nio av Ofelias roman

Det är uppskattningsvis 50 sidor eller så. Många av dem är nerkladdade med anteckningar, förslag till ändringar, funderingar på motivation, överflödiga kommatecken och små tecknade figurer. Ofelia vill gärna tro att hon kan arbeta lite varje dag på romanen, komma på fler saker hon vill skriva om och fixa, men i verkligheten är det så att hon helst vill ha texten med sig så att hon kan hålla ett öga på den. Så den inte börjar umgås med fel typ av ungdomsberättelser och börjar missbruka dåligt strukturerade metaforer.

1 anteckningsbok, svart med röda hörn, för ett väldigt vagt feel-goodprojekt  (nästan helt tom)
1 anteckningsbok, svart med röda och vita blommor, för Romanen (helt fulltecknad)
1 anteckningsbok, turkost läder, för uppföljaren till Romanen (ca 20 sidor full)
1 anteckningsbok, rött silke med blommor, för diverse novellidéer, bloggande, etc (ca 80 sidor full)

Ofelia älskar anteckningsböcker. Det finns något tröstande i att alltid ha en med sig (fyra är fyrdubbelt så tröstande, Ofelia är en nervöst lagd person) så att man kan skriva ner något man kommer att tänka på. Olika böcker för olika projekt! Ofelia är ordentlig. Om hon någon gång skriver något om ett projekt utanför dess anteckningsbok så ser hon till att det papperet knölas in i boken.

1 necessär, blå och svart, med smink
3 olika sorters salva
1 binda

Vanligtvis har inte Ofelia smink med sig. Men nu ska hon ut och äta med Fitzwilliam och Fitzwilliams pappa efter jobbet, och lite fin kan man ju vara då och då. Ofelia har däremot ofta kliiga händer och det krävs utskrivna salvor för att få bukt om det. Bindan är, återigen, för att Ofelia var scout förut.

1 laddare till mobil

Ofelia har alltid laddaren med sig, för ibland spelar hon Candy Crush på mobilen och då tar batteriet slut illa kvickt. Det har också hänt att hon glömt mobilen hemma, men laddaren har hon haft med sig ändå.

1 överstrykningspenna i fem färger, varav en är snustorr
2 stiftpennor
3 bläckpennor

Pennor är lika viktigt som anteckningsböcker. Så fort Ofelia hittar en penna hemma ploppar hon ner den i ryggsäcken, för vem vet när hon behöver en och pennor gillar att dra iväg på egna äventyr.

1 strax utgånget pass
1 bankdosa

Ofelia ska vilken dag som helst glida iväg och hämta sitt nya pass. Då måste man ha med sig sitt gamla, alternativt hamna i fängelse. Därför har hon alltid med sig sitt gamla pass nu. Bankdosan är med därför att det också är en smidig grej.

1 pocketbok, Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Det är väldigt, väldigt konstigt att Ofelia bara har en bok med sig. Hon kanske är sjuk?

Ofelia och inbrottet

Ofelia har haft en skyddad uppväxt. Allt är givetvis relativt. Att hon har levt skyddat betyder inte att smärta inte existerat, men överhuvudtaget har det positiva överskuggat det negativa. Hon har haft två värsta dagar i sitt liv. Knappt något alls i det stora hela. Men båda dessa värsta dagar rörde människor hon älskar. En som gick förlorad och en hon hade turen att få behålla, trots att det var osäkert ett tag.

I vilket fall som helst är det detta som är sant. En inbrottstjuv kom in på baksidan av Ofelias hus. Han hittade en sten, med ett påmålat rött hjärta, och använde den för att krossa glasrutan till altandörren. Sen öppnade han dörren och tog sig in. Vid det laget gick larmet. Men tjuven hade lite tid på sig. Han strök igenom övervåningen på jakt efter saker att ta. De dyraste sakerna. Om han tog till höger eller vänster i hallen först är inte säkert, men han måste ha vetat att sikta in sig på sovrummen och personlig teknologi. Han såg dörren till Ofelias sovrum stå öppen, och att det låg en laptop på hennes sängbord. Så han slet ut den ur dess laddare och tog den med sig. Han gick in i Ofelias föräldrars sovrum också, och tog hennes mammas iPad som låg på laddning. Sen var han ute ur huset innan polisen kom.

Ungefär en timme senare får Ofelia SMS om inbrottet av hennes pappa, som är hemma och tar hand om allting. Först vet han inte att något är stulet. Det är inte förrän något senare än så som Ofelia får det telefonsamtalet.

Hon använder laptoppen varje dag. Varje dag. Hon skriver på den. Chattar på den. Sparar varje chattlogg, för vem vet om man kan få uppslag till något skrivande med det. Så hon går igenom allt sådant i huvudet. Hur är det med romanen hon arbetar med, finns den sparad någon annanstans? Ja. Den har mailats till henne i olika omgångar. Hon har fört över flera versioner på andra maskiner. Romanen är intakt. Hur är det med andra projekt? Nerskrivningen av sagan pappa kom på och brukade berätta för henne och Alice när de var små? Ja, den finns kvar. Diverse små korta noveller och fanfiction? Det finns kvar. Många loggar finns också kvar.

Ingen var hemma under inbrottet. Alla är säkra. Det ligger krossat glas på köksgolvet, men ingen har blivit skadad. Så då börjar Ofelia andas lugnare. Hon är tacksam för att hon blev uppringd och kunde förbereda sig. Chocken hade varit större om hon själv hade upptäckt stölden.

”Jag är inte arg alls,” säger Ofelias pappa medan han oljar altanräcket. ”Jag har levt så privilegiat, så om det här är priset vi betalar… Tänk att här har någon gått idag, med hjärtat bultande. Det måste ha varit så läskigt. Han måste ha varit skiträdd.”

Ofelia håller med. Hon känner faktiskt att om hon satt ansikte mot ansikte med inbrottstjuven så skulle hon fråga honom om han visste någon som skulle vilja köpa hennes laptop. Hon vill bara ha sakerna som finns på den, men han kan få pengarna. Om han nu behöver pengar så mycket. Hon är inte arg. Åtminstone inte hela tiden.

Crimefighter är borta.

Det faktum att hon döpte laptoppen till Crimefighter och att han nu är stulen är underbart ironiskt. Men hon känner ett sting av saknad eftersom han hade ett namn. Borde hon lära sig av det här och sluta döpa sin personliga elektronik?

Det känns konstigt på natten. Att gå och lägga sig och bli försvarslös i huset där det var inbrott. Hur blir man trygg igen? Ingenting är egentligen annorlunda. Han skulle vara dum i huvudet om han kom tillbaka, så mycket polis som det var. Tänk om han kommer tillbaka? Ofelia ser sig om i rummet. Finns det något hon kan använda som vapen? Det tar en stund innan hon somnar.

Hon går en vända runt huset dagen därpå. Några svaga punkter? Vad kan hon göra för att sakta ner tjuven om han dyker upp igen? Hon ställer dammsugaren, skurhinken och en stol framför altandörren, innan hon larmar på. Hon hoppas han snubblar och bryter benen. Hur vågar han göra hennes hem osäkert? Hur vågar han få henne att känna sig utsatt i sitt eget sovrum? Hon låser dubbellås, så ilsket hon bara kan. Vill du ha hennes laptop, tjuvjävel? Här, ta den! Och sen skulle hon kunna drämma till tjuven i bakhuvudet med laptoppen. Ha!

Om hon bara hade stängt dörren till sovrummet. Om hon bara hade gjort det och det. Om hon bara inte hade gått hemifrån den dagen. Tänk om hon legat och sovit? Tänk om hon jagat bort honom? Med ett basebollträ, och blivit en hjälte!

THE BURGLARY
Based on a true story
Starring Jennifer Lawrence as Ofelia
Piece of Horse Manure as the Burglar

En dramatisk berättelse om mod, desperation och en hämnd som världen aldrig sett maken till!

Ofelia drar några djupa andetag. Hon äger inte ens ett baseballträ. Och Jennifer Lawrence är förmodligen jätteupptagen. Hon får komma på något annat.

Hon får väl typ blogga om det bara.

Ofelia och det gemensamma mörkret

Det kan, mitt i vintern, komma en häftig längtan efter sommaren.

Då man slipper tjocka jackor och istället söker sig till skugga och isglass. Då dag efter dag breder ut sig framför en i smörgult solsken och ljumma vatten. Det är en längtan som Ofelia gärna får, särskilt där någon gång i januari när den kalla torra luften ger henne näsblod fem gånger i veckan för att hon aldrig kommer ihåg att spreja näsan med sesamolja. Och det är väl en längtan som många egentligen får, hon är inte särskilt unik där.

Men däremot kan Ofelia, mitt i strålande vårväder, få en lika häftig längtan efter julafton och det är rätt bisarrt. Hon får en julsång fast i huvudet och går runt bland påskliljor och scilla och känner sig högtidlig. Det blir en längtan efter det insvepande mörkret och vår gemensamma motattack, med ljus i alla fönster. Som om vi förbereder oss för krig varenda höst, med raka motsatsen till mörkläggningsgardiner. Vi bekämpar den rående natten. När alla hus har satt upp glittrande stjärnor och ljusstakar i fönstren virar vi girlanger runt portar, lyktstolpar, träd. Mer ljus! Himlen har ramlat ner över våra huvuden och klätt allting svart, men se hur vi klarar det.

Vi lär våra barn. Se så vackert mörker vi har. Se hur vi drar ner stjärnorna till oss. Vi håller varandra i handen och pyntar natten, så ska du se att solen snart kommer tillbaka.

Det är märkligt att något som är så naturligt i slutet av november kan kännas så främmande i maj. Som om lussebullar aldrig någonsin existerat förut i mänsklighetens historia, som om vi aldrig tänt en elektrisk ljusstake eller slagit in ett paket i papper med snögubbar på. Det kunde lika gärna ha hänt någon annan, i ett annat liv. Nu är det ju sommar! Mörkret ska vi inte ens prata om. I en framtid kan det komma tillbaka, men bara för att det har hänt alla år tidigare så behöver det ju inte hända den här gången. Det kanske blir sommar för alltid i år?

Winter is coming. Winter is always coming. Men vi väntar ut den, oförtröttligt, och vi firar ljuset som om ingen tid har passerat sen vi jagade och samlade. Åh, vårvärme, åh vår värme! Ofelia njuter i lika fulla drag som någon annan.

Men ibland kommer den där längtan efter att kura ihop sig med alla andra och hantera mörkret tillsammans. Vi har alla kommit överens om att det är så vi gör. Det var inga möten, ingen hätsk debatt. Vi bestämde oss för att mörkret inte skulle tillåtas vinna, och det var det. Tänk om vi kunde hålla sams om mer än så.

Tänk om vi bara kunde bestämma oss för att pryda vårt gemensamma mörker och göra det till en del av oss.

Ofelia fyller år

Då och då kan man behöva se tillbaka. På saker man har åstadkommit och saker man borde ha gjort. Saker man ångrar och saker man minns med värme. Detta kan ske närsomhelst, men födelsedagen blir nästan automatiskt ett sådant tillfälle.

Idag fyller Ofelia 28 och hon känner sig fortfarande lite, lite skyldig för att hon inte hann rensa ur sin pärm ordentligt när hon gick i mellanstadiet. Trots att fröken sa att det var väldigt viktigt att alla gjorde det. Alltså, logiken säger ju att det har gått okej ändå, så hela Ofelias akademiska framtid stod aldrig på spel, men det ligger kvar ändå och maler. Så det är en sak hon fortfarande undrar lite över.

Det är vissa kompisar Ofelia borde höra av sig till oftare. Vissa uppgifter hon borde ta itu med. Och så var det ju det där dumma hon sa för tolv år sen och den där hemligheten hon bara slängde ur sig som ett dåligt skämt när hon borde hållit truten. Minns du det, Ofelia? Minns du hur dum du var? Va? Kom igen, sluta försök sova här. Vi diskuterar ju ditt förflutna, Ofelia. Du, minns du den saken du sa när du var tolv och förvirrade hela klassen när du försökte skoja? Klart du gör! Precis just nu, in i minsta detalj! Sov gott!

Det börjar bli svårt att uppmana riktigt entusiasm för födelsedagen. Hon har redan glömt bort det ett par gånger, och när hon kommer ihåg det får hon inte det där lyckopirret i magen. Det är frågan om det kommer komma tillbaka igen.

Gör det det?

Är den här perioden något hon kommer se tillbaka på med belåtenhet eller skam? Är det här de bästa åren i hennes liv? Borde hon gå ut och festa mer, fast det är astrist att bli full? Tänk om hon tycker det är jätteroligt när hon blir äldre, och då är hennes kompisar utfestade? Borde hon inte få allt sånt överstökat nu? Fast om hon tänker på det som något hon måste få överstökat kanske det inte är för henne…  Det är så utmattande att inte gilla något som andra gillar.

Ofelia har aldrig varit på Disneyland. Hon börjar oroa sig för att ifall hon åkte så skulle hon inte tycka det var lika kul som hon skulle ha gjort när hon var barn.

Borde hon resa mer? Hon pluggade, det gjorde hon. Men resandet har inte fått mycket plats. Hon kanske borde göra en riktig långresa. Se Asien kanske. Herregud, hon har sett så lite av världen. Men vad ska hon ta sig till i Asien? Vilse utan möjlighet att hitta hem. Med fler människor än hon någonsin sett. Nej, det är läskigt. Tänk om något händer? Bäst att stanna hemma. Vad kan hon ens om Asien? Ofelia blir ju knäpp av att planera en tiodagarssemester i England, vad fan ska hon på en annan kontinent att göra? Hon kommer trasa sönder sig själv.

Okej. En sak i taget. Det är två år kvar och sedan är du 30. Vad händer då? Har du en deadline? Varför är du så stressad? Lugn och fin. Allt kommer ordna sig.

Grattis på födelsedagen.

Novell: Sönder och samman

När han föll tänkte jag två saker.

Den första tanken var: Förlåt.

Jag var inte i närheten. Jag rättade till mattan efter jag dammsög i morse. Det är bara det att när någon gör sig illa i det här huset är det alltid mitt fel.

Den andra tanken var: Jag önskar att trappan var av marmor.

Den tanken ångrade jag snart. Marmor är svårare att städa och han hade väl spräckt skallen och blodat ner hela hallen.

Jag skojar, jag skojar. Jag älskar honom. Sönder och samman älskar jag honom. När han har fallit sönder och samman älskar jag honom än mer.

Continue reading