Ofelias önskelista, julen 2016

Kära tomten,

Ofelia är medveten om att det var ett tag sen. Och att hon som barn egentligen inte skrev något mera avancerat än en lista på saker hon vill ha i julklapp, som hon är säker på anlände till dig via ett mycket artigare brev från Ofelias föräldrar. Hon ber om ursäkt för det. Hennes enda försvar är egentligen att hon var ung och oförståndig, men hon borde åtminstone ha typ frågat hur det var med dig eller nåt sånt. Så hur är det med dig? Ofelia hoppas att du har det bra och att du kommer ihåg att ta en eftermiddag ledig även såhär i juletider. Det blir lätt stressigt och man måste ta hand om sig.

Till saken.

I år önskar sig Ofelia följande:

  1. Hamiltonbiljetter för nästa år ifall den kommer till West End.
  2. Att hon aldrig mer ska behöva bli jättebajsnödig på Uppsalatåget.
  3. Någon form av personalhäfte med bilder för skolan där hon jobbar som bibliotekarie, så att hon vet var alla lärare heter och i vilken klass de undervisar, så slipper hon sträcka fram handen och presentera sig igen fast det redan har träffats, gud, varför är hon så dålig på ansikten?
  4. Ljusslingor! Ljusslingor är bäst.
  5. Inramning av de där affischerna hon köpte för flera månader sedan och fortfarande inte ramat in eller hängt upp.
  6. Att David Attenborough ska leva i minst tio år till och fortfarande vara pigg på att göra fler naturfilmer. Ni är kompisar, make it happen.
  7. Skärp. Lite olika färger och modeller kanske? Ofelias byxor glider ner jätteofta.
  8. Att det alltid ska finnas mjölk i lägenheten.
  9. Förmågan att kunna bestämma själv när hon blir sjuk och alltså kan anpassa dem till dagar då hon inte har seminarier. Inte schysst att missa dem. Hon får restuppgifter.
  10. Att det alltid ska vara ordentligt sandat på alla vägar Ofelia och alla hon känner går på, för förra vintern halkade Ofelias mamma på isen och bröt armen, och Ofelia oroar sig.

Men det är allt! Tack för din tid, Ofelia hoppas att du inte stressar ihjäl dig i år och att du får en mysig juldag. Bifogat finner du ett presentkort för rymningsspel. Ofelias arbetsplats är öppna på annandagen, så du kan dra med dig ett par nissar och komma då. Om du vill alltså.

Kära hälsningar,
Ofelia, 29ochetthalvt

(Och hon är ledsen för det här knöliga tredjepersonandet, men hon har en formel och hon håller sig fast vid den.)

Advertisements

Ofelia och lyckan

För tio år sedan var Ofelia inte olycklig. Hon visste inte om det än. Det hade hänt, men det skulle dröja ett par dagar innan hon fick telefonsamtalet som golvade henne, som slet andan ur henne, som bjöd in mörkret. Men hur var det annars? Ofelia har dagboksanteckningar för tiden precis innan. Hon hade just gått ut gymnasiet. Hon skrev fanfiction. Hon pratade mycket med Petrova och var skräckslagen inför framtiden nästan jämt och sökte kanske ett jobb i månaden och ville helst sova för alltid. Ofelia höll optimismen igång i dagboksanteckningarna. Hon minns bara förlamningen, hur skräcken paralyserade henne. Och sedan hände det. Tio år sedan. Nästan exakt.

För fem år sedan var Ofelia inte olycklig. Hon bodde själv, hon pluggade på högskola, tjänade egna pengar och hade det ganska bra. Hon var nöjd. Det fanns en liten oro för att klara kurser, en liten oro för att skaffa jobb sedan, men överhuvudtaget kändes det avlägset. Ett år in i framtiden. Det skulle säkert ordna sig. Hon hade C-uppsats och sånt där att klara av först. Hon hade också accepterat tanken på att hon var singel och att hon skulle så förbli, för det verkade som om det var något fel på henne som aldrig blev kär i samma personer som blev kär i henne. Hon nöjde sig liksom med hälften rätt. Det var säkrare på det viset. Om man lever på hoppet får man sitt hjärta krossat lite varje idag, istället för en gång helt och hållet, så det är bättre. Det måste vara bättre. Tänkte Ofelia, för fem år sedan.

För ett år sedan var Ofelia inte olycklig. Först och främst har hon Fitzwilliam äntligen, och börjar efter två år tillsammans faktiskt fatta att hon har en jävla tur. Det hade hon inte kunnat tro! Att hon skulle vara glad i ett förhållande, och vara så glad i Fitzwilliam att hon inte riktigt kan hålla sig från att gnaga honom kärleksfullt i näsan när hon får chansen. Han är ändlöst tålmodig och tillfreds med sitt liv. Ofelia har precis fått… inte riktigt sparken, men hennes kontrakt har inte blivit förnyat, så det är ungefär samma sak. Det känns förvånansvärt okej. Hon vet vad hon vill göra nu, och det är inte en plan som hänger på att hon blir upptäckt eller att någon levererar drömjobbet. Hon ska jobba arslet av sig istället.

Så är det då nu. Ofelia har inte ett utan två jobb som hon faktiskt gillar. Hon har haft en hel del tur, men hon förtjänar sina positioner och har jobbat hårt. Hon pluggar också. Och hon har Fitzwilliam kvar, och de bor ihop!

Lycka är svårdefinierat. Ofelia har länge bara varit “inte olycklig” för det har oftast varit något som fattats, och hon har för det mesta varit okej med att inte vara olycklig. Men nu är hon så nära lycklig hon någonsin har varit. Visst, det finns fortfarande saker hon vill ha, som hon kommer fortsätta jobba för. Men för första gången är hon inte stressad över att hon inte har dem än.

Hon är bara glad för vad hon har. Och hon är sååå lycklig.

Ofelia är trött

Det finns alltid nåt hon borde göra. Det är lite det. Det finns alltid nån liten uppgift, nåt hon borde läsa eller skriva eller kommentera. Om det inte är något sånt så är det en tid hon måste passa, en deadline hon kanske missar eller någonstans hon måste vara.

Så då blir Ofelia väldigt trött ibland. Så trött att hon mår illa, så trött att hela kroppen gör ont som om hon är på väg att bli sjuk. Hon fryser så hon skakar och det finns inget ställe i världen som kan få henne varm igen.

Hon lägger den vetefyllda värmekudden i mikron i fyra minuter och tar den med sig till sängen.

Fitwilliam somnar strax så gott. Ofelia känner sig fortfarande som en isklump trots att vissa delar av henne svettas.

Jag ska inte bli sjuk, tänker hon. Jag har inte tid. Jag ska kämpa emot. Jag får inte bli sjuk igen.

Hon blir inte sjuk igen. Inte än. Inte just den här dagen. Men hon svettas i lakanen och vaknar sent, och tar det lugnt nästa dag. Dricker C-vitamin och te. Andas in och ut.

Gör något alldeles oviktigt som ändå spelar all roll i världen, och försöker vara lugn.

Ofelia pluggar

En stor studentlatte, tack. Nejingenbulle. Åtta på morgonen. Perrong. Tåg inne. Hitta fönsterplats. Läsa. Seminarieuppgift. Artikelsök. Instuderingsfrågor.

Djupt andetag. Behöver öppna munnen några gånger och säga saker, så slipper man en restuppgift på det här seminariet. Åtminstone det. Man har redan varit sjuk, har redan missat tillräckligt mycket.

Små marginaler. Akademisk kvart. Starka, långa steg. Dyk in på toaletten innan det börjar och räkna långsamt nerfrån sextio. En minut kan man unna sig. För att komma i form. För att varva ner.

Två minuter till start. Rätt klassrum. Alltid alltid en stressfaktor. Men vuxen nu, så kan hantera det. Seminariestart. Kolla närvaro. Gästföreläsare håller seminarie.

Ofelia tycker det behövs mer forskning om ämnet. Det är intressant att diskutera och väcker många tankar. Vi måste öppna för diskussion. Vi kommer inte lösa det idag. Vi kommer kanske aldrig lösa det. Men vi måste prata, vi måste vara open-minded, vi måste kunna kompromissa. Ofelia anser. Ofelia hävdar. Ofelia drar slutsatser. Med andra ord. Teori. Kan vi veta? Kan vi bestämma? Ofelia citerar artikelförfattaren. Perspektiv. I dagens samhälle. Andra erfarenheter. System. Vinklat. Jävigt. Genus! Masteruppsats.

För-och nackdelar. Studentkaffe. Fundera på det. Ses om en kvart.

Diskursanalys. Relevant. Slutsatser. En sak till. Tvärvetenskaplighet. Innan ni går. Intressanta paralleller. Viktiga frågor. Kurslitteratur. Artikelsök. Lösa det lösa det lösa det.

Även detta passerar. Även detta är ett minne. Även detta är igår.

Det vore trevligt ifall det någonsin kom ett ämne som kunde bli slutdiskuterat, som vi kunde säga att nu behövs inte mer forskning eller debatt, men det funkar inte så, det funkar aldrig så.

Ofelia bygger karaktär

Grönt betyder att det händer nu. Rött betyder en kärleksscen. Blått betyder en tillbakablick.

Varje huvudkaraktär (de är fem stycken, gud, låt det inte bli fler) har fått en dramatisk kurva för att visa var de börjar, var de är på väg och var de kommer hamna under berättelsens gång. Vänskaper har utkristalliserats mellan dem. En kärlekshistoria också. Men de håller sig i två grupperingar just nu och Ofelia vet inte riktigt hur hon ska få dem att socialisera mera.

“Nyfikenhet?” mumlar hon i regnet på väg hem från jobbet, med en matkasse i handen.

Regnet kommer förvandlas till snö om några timmar. Det kommer muntra upp henne där hon sitter på sitt kontor och försöker få lite ordning och reda på flera saker samtidigt. Visst att det kommer återgå till regn väldigt snabbt, men synen gör henne ändå på bra humör.

Nyfikenhet… Det kanske är tillräckligt? Med tanke på omständigheterna och personerna ifråga så låter det rimligt att nyfikenhet kan föra samman dessa två. Inte ödet eller att de är dragna till varandra, bara ren och skär nyfikenhet för att hallå, det finns inte många i världen som är som de just nu, och det är naturligt att de skulle vilja prata. Men har de något att erbjuda varandra?

Ofelia betraktar de små färggranna korten. Hon har aldrig gjort en outline på det här viset tidigare. Det känns faktiskt ganska bra. Som om hon har översikt och samtidigt kan zooma in på vad som är intressant just för stunden. Hon kan lägga till scener varhelst hon vill, fundera på motivationer och stressfaktorer, sedan tänka på någon liten världsbyggande detalj i fem minuter och kanske googla nåt.

Det finns inget överspännande uppdrag. Ingen ondskefull skurk att besegra eller korrumperande ring att slänga i en vulkan. Det kanske borde finnas något sånt? En karaktär kan få med sig en annan på ett litet uppdrag, men Ofelia är inte säker på ifall de kommer finna vad de söker.

“Det är mer av en andlig resa,” förklarar hon för dem.

De är något kritiska. Ofelia skäms. De är både yngre och coolare än hon själv. Men hon är åtminstone riktig, så hon har ju det.

Fitzwilliam har köpt en liten ask nålar för att fästa korten på en liten korktavla. Ofelia har satt upp några blå scener, och alla dramatiska kurvor. För sin inre blick ser hon ett 700-sidors episkt äventyr som ställer bra frågor om mänsklighet och framtiden och rättigheter och andra världar.

Samtidigt är hon ganska trött.

“Vet ni vad?” suckar hon. “Snacka ihop er. Vi tar ett möte imorgon. Om alla kan lägga en tanke eller två på vad er högsta önskan är respektive vad ni verkligen skulle behöva så skulle jag uppskatta det. Peace.”