Ofelia och stressen

Stress är en nålspets rakt i njuren. Det ligger ungefär där, trycks in då och då men oftast är det bara en konstant, molande närvaro. Det är att arbeta på ett projekt i tio minuter, sen hugga fast i något annat som också behöver bli färdigt, för man känner att det första håller på att stanna av och man måste ständigt arbeta på något för att inte känna skarpa hack av skuld.

Ofelia jobbar nu. Och för det mesta trivs hon väldigt bra. Hon känner att hennes förmågor uppskattas och att hon blir utmanad, men hon sätter sina egna uppgifter och har ett eget schema. Och ibland hamnar hon efter.

Stress är dåligt samvete. Stress är snabba repliker. Stress är små segrar.

Hon kommer klara sig igenom den här veckan. Det är vad hon säger till sig själv. Efter den här veckan har hon lite respit innan det börjar igen, och då kommer hon ha mer tid att slappna av. Kanske. Förhoppningsvis. Det kommer åtminstone vara vissa saker som inte behöver bli färdiga direkt. Hon kanske till och med kommer ha tid att arbeta med sitt skrivande lite, fundera på text till skrivgruppen och på Petrovas födelsedagspresent. Intalar sig Ofelia. Allt kommer bli lite bättre nästa vecka.

Stress är att inte kunna sova ordentligt eftersom man vet att man måste ha en obekväm diskussion nästa dag. Stress är att vara trött hela tiden. Stress är att lura sig själv.

Det är du som gör det här mot dig själv, Ofelia. Det är du som har bestämt det här schemat du håller dig till, det är du som bryr dig mest. Lägg lite illusioner till magontet och låtsas som om att du är den enda som bryr sig alls ifall saker blir klara i tid.

Det är inte som att du är läkare.

Det är inte som att du är militär.

Det är inte som att du är pilot.

Liv hänger inte på att du gör ett bra jobb. Andas in och andas ut. Arbeta dig igenom och kom ut på andra sidan. Ta ansvar.

Låtsas som om du andas frisk luft och inte batterisyra.

Anledningar till att Peter Pan hade varit en dålig pojkvän

panOfelia, anteckna det här. Om du någon gång reser i tiden och träffar dig själv när du var elva så kan det vara bra att ha det uppstolpat. Du kommer säkert ha motargument, som att han kan flyga eller nåt, men tro mig, det här är en bra början.

  1. Peter Pan är väldigt barnslig. Ja att en pojkvän som har kontakt med sitt inre barn och är fantasifull och avslappnad är attraktivt, men han har seriöst varit prepubertal i över ett århundrade och det måste finnas gränser.
  2. Mommy-issues så det stänker om det. Okej, så historien går att Peter Pan rymde från sin barnvagn när han hörde hur hans mamma pratade om hans framtid. Han skulle gå i de finaste skolorna och sen få något fint jobb när han blev stor. Det tyckte Peter lät skittrist, så han stack till Aldriglandet. Några år senare kom han tillbaka till sitt eget fönster och såg att hans mamma satt där med en ny liten bebis, att hon hade glömt bort Peter. This is the stuff nightmares are made of. Snacka abandonment issues.
  3. Överhuvudtaget är Peter Pans kvinnosyn ganska vriden. Han har någon slags bisarr piedestalgrej på gång med Wendy, säger att flickor är för kloka och försiktiga för att trilla ur sina barnvagnar som pojkar gör… Men samtidigt är ”mamma” den enda roll flickor får spela i hans värld. De är inte med på äventyren utan berättar sagor och ger medicin. Kul att vara en killes morsa hela tiden, liksom.
  4. Faktiskt väldigt våldsam. Faktiskt ganska skrämmande våldsam. Faktiskt ganska ”högg av en mans hand med ett jävla svärd och slängde den till en krokodil och skrattade” sociopatvåldsam. Det känns som att den här punkten borde vara högre upp på listen, faktiskt. Väldigt, väldigt högt upp.
  5. Ansvarslös och glömsk. Han rymde ju bokstavligt talat från framtida ansvar innan han ens var ur blöjor. Han glömmer bort sina äventyr nästan direkt, glömmer att hälsa på Wendy flera år i sträck… Lätt att han skulle glömma födelsedagar. Förmodligen skulle han glömma bort att han ens var tillsammans med någon om han inte blev konstant påmind och då skulle du behöva SMSa hela tiden och seriöst, vem orkar bli en sån flickvän?

Sammanfattningsvis kan vi säga såhär: Du hade tur som inte dejtade den här killen.

Ofelia uppe bland molnen

Det finns vissa dagar då saker inte riktigt fastnar i Ofelias huvud. Då hon känner sig väldigt lätt och som om hon inte riktigt är där. Hon tittar ut genom fönstret och tänker på just ingenting. Det är svårt att fokusera på jobb. Eller något annat hon borde göra.

När alla sånger om frihet och att flyga iväg handlar om henne, och hon vill sjunga dem mitt i en rasande färd över himlen och upp för att se hur litet allt ser ut när hon kommer tillräckligt långt ifrån. När hon vill ta sats mot hustak och trycka upp sig själv mitt ibland stjärnor. När hon vill skrika i triumf som en fågel, när hon är en svart siluett mot solen.

Ofelia rycks tillbaka, som ett gummiband, om någon knackar på på kontoret. Hon svarar på frågan de ställer, hon drar fram informationen någonstans ifrån, och sen när konversationen är slut vänder hon tillbaka blicken mot himlen.

Man kan pressa sig uppåt i drömmar. Man kan snurra och volta, och skrika sig hes utan att vara i vägen. Hela evigheten sväljer skriket. Det finns dagar då Ofelia måste spänna nät runt sig för att inte flyga iväg.

Det är bara vissa dagar. Det finns helt andra dagar när hon kan fokusera och hantera alla problem som kommer i hennes väg. Hon får saker färdiga. Hon lämnar jobbet med en känsla av tillfredsställelse. Men det är helt andra dagar, och den här dagen är himlen så lockande, och den är allt Ofelia kan se.

Ofelia bakar

Ofelia planerar sin födelsedag. Planerandet började i januari. Ofelia fyller år i maj. Men det finns ju så mycket att gå igenom! Det finns tårta. Och kanske små cupcakes med änglavingar av vit choklad. Och så finns det kakor med smak av ädelost och vallmofrön. Och så finns det små tomatkex med cream cheese-fyllning. Och så finns det grönsaker med dipp. Och så finns det det där flätade vetebrödet med Nutellafyllning.

Det finns så otroligt mycket. Och Ofelia vill göra precis allting. Hon tittar på video efter video. Såhär gör du rosor av choklad. Såhär gör du fluff med godissmak. Såhär gör du en chokladrulle som ser ut som en salami. Sockerpasta bör inte ligga direkt på grädde för då börjar den svettas. Marsipan, modellchoklad och sockerpasta bör färgas med pastafärger, då vanlig karamellfärg tillsätter mer vätska och kan förstöra konsistensen. Det går att baka bröd på vaniljglass.

Det nästan zen-lika tillståndet som kommer från att se hur ägg rörs ihop med socker, i en pastellfärgad gammeldags mixer. (Ofelia vill ha en! Hon vill ha en så mycket!) Och så pyntandet. Det ständiga pyntandet, det är som en drog. Cupcakes som ser ut som sushi eller Thanksgiving-mat eller köttbullar och spaghetti! Cake-pops formade som nallebjörnar och rosbuketter! Det finns TUSEN saker att pröva och ALLT finns som en tutorial på Youtube och Ofelia tittar på klipp efter klipp efter klipp. Hon vet saker. Alla dessa saker hon kunde baka.

Det finns ett problem med detta. Problemet är Ofelias familj, som insisterar på att… äta nyttigt. Att inte vara så intresserade av godsaker. Att ja, kanske prova en bit eller så, men annars nej tack liksom. Och i det scenariot får Ofelia sitta och sucka med sina egna kreationer och i slutändan äta upp allting själv.

Hon och mamma sitter och tittar på Great British Bake-Off. (Låt den svenska versionen BRINNA.) Då och då beklagar de sig över den brittiska tendensen att förstöra alla sina efterrätter genom att lägga torkad, spritindränkt frukt i dem, men i övrigt är det enda gången i veckan Ofelia ens tittar på TV och hon älskar varenda ordvits och varenda förtvivlad bagare som nervöst tittar in i ugnen.

Men ibland. Ibland kommer ett deltagarproträtt. Och nästan varenda gång intervjuas en familjemedlem till deltagaren. Och det ser nästan alltid ut såhär.
INT: Lycklig scen. Hela familjen är samlad runt ett matbord. Mamma, pappa, farmor och morfar och kusiner och bryllingar och pysslingar, alla sitter förväntansfulla med tindrande ögon. De är så glada. De har ätit gott, redan det en statistisk omöjlighet i England. De är på TV. De kastar längtansfulla blickar mot köket. Och helt plötsligt! Där är deltagaren, stolt och glad över sitt bidrag till festen. Vad kommer hen med? Ja! DET ÄR EN TÅRTA. En tårta med CHOKLADVIRVLAR och MARÄNG, och den är dekorerad med sockerblommor och macaroner och ganache!
Familjemedlem: (voice-over) Ja, den personen bakar NÄSTAN JÄMT. Vi ÄLSKAR det. Vi får alltid äta så gott!

Då suckar Ofelia för sig själv. Det är inte rättvist. Hon skulle behöva en tio, femton tårtglada kompisar som hon kan tvångsmata med glasyr, men i brist på det börjar hon planera vad hon ska göra till sin födelsedag fyra månader i förväg och irriterar alla omkring sig.

Temat är: Ät För Helvete, Ät.