Saker Ofelia ska komma ihåg att inte göra

Det finns mycket Ofelia vill åstadkomma i sitt liv. Hon vill liksom dela med sig av mycket och kan ibland få stress för att hon inte gjort det hon borde. Detta är ett faktum. Men det finns också en massa saker som Ofelia inte vill göra, och som hon alltså är glad att hon inte måste göra.

  1. Utforska polaris
    Ofelia och Fitzwilliam brukar titta på naturdokumentärer när det är dags att sova. Det är väldigt lugnande att höra David Attenborough berätta intressanta saker om fjärilsvingar och sjöhästar. Ofta börjar dessa dokumentärer med en slow-pan över frusen ödemark, där isande vindar blåser runt pudersnö och man endast ser en tultande isbjörn mitt ute i ingenstans.

    Då blir Ofelia väldigt glad åt att hon slipper vara polarutforskare och hacka is från sin sovsäck för att kunna gå och lägga sig. Hon blir ju lite frusen bara av att gå utan tofflor i Fitzwilliams lägenhet.

  2. Klättra uppför Mount Everest
    Visste ni att massor med människor dör när de bestiger Mount Everest? Ja, det visste ni säkert. Men visste ni att dessa människor helt enkelt får ligga kvar där, eftersom det är så förbaskat jäkla apfarligt att försöka ta ner dem igen att det riskerar flera människoliv, och eftersom de är genomfrusna så bevaras de typ för all framtid och bergsklättrare använder sig av deras döda kroppar för att orientera sig på berget? ”Nu har vi sett Green Boots, det betyder att vi är så och så många kilometer från det lägret.” För de syns så bra i sina kläder fortfarande. Ibland har de dött i sömnen av kyla och syrebrist. Ibland har de fallit och brutit foten och inte fått hjälp, eftersom alla som passerar vet hur farligt det är att stanna.

    Då blir Ofelia väldigt glad åt att hon slipper bestiga Mount Everest och dö långsamt i sömnen för att bli vägvisare åt andra. Hon blir ju lite andfådd bara av att gå uppför en backe.

  3. Vara astronaut
    Ofelia brukar tycka det är lite jobbigt att se människor på TV som hålls under vatten eller hamnar under isen. Då känns det som om hon inte kan andas själv. Det är lite samma sak när hon tittar på ryndfilmer, typ The Martian. Tanken på att vara strandsatt på en annan planet gör henne skräckslagen. Det skulle vara okej att vara på en öde ö; då skulle hon åtminstone kunna andas utan problem och hon skulle inte behöva vara fysiker för att kunna göra vatten av raketbränsle. Och rent teoretiskt skulle hon kunna bli räddad av en helt vanlig människa, inte NASA.

    Då blir Ofelia väldigt glad åt att hon slipper åka ut i rymden och lämna allt hon någonsin känt till för att främja vetenskapen och mänskligheten i stort. Hon kan ju inte ens ligga med huvudet under täcket utan att få lite, lite panik.

Ofelia är förkyld

Hon hade en riktigt bra plan till ett inlägg idag. Det skulle vara lite småroligt, sådär så man kan dra på munnen och kanske känna igen sig. Det skulle vara listbaserat. Ofelia är ju så himla bra på listor. Hon kände sig taggad att skriva.

Sen vaknade hon på onsdagsmorgonen och var döende.

Det började som en liten kittling i halsen under tisdagskvällen. Ofelia hade lite svårt att somna på grund av den, och vaknade igen vid halv åtta med en tjock känsla i huvudet och ett sådant kli i halsen att det kändes i höger öra, så som det kan göra ibland när kroppen inte riktigt kan bestämma sig för vad det är som är fel.

Allt är fel. Hon blir trött av att sitta upp, men samtidigt är det den bästa positionen för att hantera näsan när den rinner över. Huvudet är fullt av bomull som täcker ett bultande hjärta, så det dunkar ut i fingertopparna.

Ofelia lyckades åtminstone få till ett möte med Arbetsförmedlingen dagen innan hon blev sjuk. Det är ju ett plus. Låg det och grodde i henne redan på mötet, eller fick hon viruset på tunnelbanan? Hade hon blivit sjuk om hon tagit ett annat tåg?

Hon hade en jättefin plan på ett inlägg idag. Men det får bli nästa vecka. Hon har nu suttit upp i tjugo minuter och känner sig redan lite yr.

Det suger, det här.

Anledningar till att Mr. Mistoffelees (musikalen CATS) hade varit en dålig pojkvän

Film_Misto_3[1]Det är faktiskt förvånande att du inte kom att tänka på den här lilla förälskelsen tidigare, Ofelia. Det har varit en så stor del av dig. Du kanske känner att du står för nära den här karaktären eftersom du rollspelat som honom? Mistoffelees är inte längre en förälskelse; han är en del av dig. Det kan vara det. I vilket fall som helst är det dags nu. Dags för ytterligare en bisarr pojkvänsbikt.

  1. Han är en katt. Din mamma är väldigt besviken på dig.
  2. Det är svårt att sätta en ordentlig karaktär på Mistoffelees, egentligen. Eftersom handlingen i musikalen han kommer ifrån är ganska tunn så finns det gott om utrymme för tolkningar från en produktion till en annan. Han kan vara självsäker eller blyg, han kan ha olika åldrar och olika släkskap med de övriga katterna. Hur ska man kunna lita på någon som inte kan bestämma sig för en personlighet?
  3. Ett ord: Hårbollar.
  4. Han har en väldigt nära förhållande med Victoria. De kan givetvis vara syskon, men den förklaringen behöver inte lugna någon. ”Hon är min syster!” spelar liksom ingen roll när vi snackar katter. De är inte jättepetiga med sånt där.
  5. Din pappa och din syster skulle vara grymt allergiska.
  6. Mistoffelees har vagt definierade magiska krafter. För det mesta begränsas de till illusionistiska trick (trolla fram och bort saker, kortkonster, tärningar etc.) innan det helt plötsligt ser ut som om han kan framkalla blixtar. Det hela låter väldigt osäkert och han kan helt klart inte kontrollera det.
  7. Är Mistoffelees steriliserad? Att ens ställa frågan känns väldigt obekvämt… Vi låter den ligga ute, men vi behöver inte tänka jättemycket mer på svaret, okej?

Om vi liksom bara tänker bort den där biten om att han är en katt, eller i bästa fall någon form av katt/människa hybrid (samt att det är svårt att hitta en bild på honom där han inte ser obehaglig ut) så verkar han ändå inte vara en stabil kille, liksom. Svårt att ta med hem till föräldrarna. Svårt att förklara för andra. Svårt att förklara för dig själv.

Nej, det är ändå rätt skönt när det blir rätt från början, och du inte finner att du är i ett seriöst förhållande med en kissemiss.

Ofelia ska inte skriva

Det är en jättejättedålig idé. Alltså inte själva idén. Idén är supergullig och ska kanske skrivas ner, men inte av Ofelia, inte nu. Det är bara det att hon precis råkade titta igenom lite gamla texter och började stöka runt och rätta sig själv, för hon var ju helt kokobängbäng när hon planerade ut slutet på just den här berättelsen och det är så lätt att fixa och nu har hon gjort det.

Det tog tio år. Det är försent. Inte för att publiken inte skulle finnas; om hon la upp den på hemsidan där hon hängde för tio år sedan skulle det säkert läsas. Det är egentligen inte det som är problemet. Eller jo, kanske delvis. Hon känner ju lite skuld för att hon bara försvann där. Från att ha varit ganska aktiv och regelbunden i sina uppdateringar blev hon mindre och mindre intresserad och till slut bara slutade hon logga in. Ingen förklaring eller så. Inga slut skrivna på flera ganska populära berättelser. Hon hade ju fans! Hon kan inte återvända NU, till samma användarnamn. Hur pinsamt skulle det vara?

Ha ha ha! Det spelar ingen roll! Hon kommer inte skriva berättelsen.

Detta förutser ju att det fortfarande ens är en aktiv hemsida. Ofelia är inte så säker på det. Mycket har hänt under det senaste decenniet och de coola kidsen kanske hänger någon annanstans. Och dessutom så är det väl praktiskt taget en garanti att de hon pratade med för tio år sedan definitivt har gått vidare med livet och droppat bort, en efter en. Så de skulle inte vara där för att skälla på henne eftersom hon bara försvann. De skulle inte ens märka att hon kom tillbaka!

Hon ska inte komma tillbaka.

Inte för att hon inte hade kul medans det varade. Det var en väldigt liten grupp, byggd runt kärleken till en musikal som de hittade på egna berättelser kring. Ofelia hade en liten bas med fans. Hon hade en minifejd med någon som hon var lite rädd för men inte riktigt vågade vara arg på trots att personen i fråga bodde i Australien. Hon bytte berättelser med folk på deras födelsedagar och svarade på kommentarer och kom med skrivtips. Hon var några år äldre än de flesta där. Hon kände sig lite moderligt inställd till de flesta. Hon kände sig uppskattad.

Det skulle inte vara svårt att komma på ett nytt användarnamn och bege sig in i det igen. Men det ska hon inte göra. Hon skulle vara bättre den här gången. Färre grammatiska fel, ha ordentligt uppbyggda berättelser, veta var hon är på väg från början. Hon skulle vara universiellt älskad, alla skulle veta vem hon var.

Ofelia blundar och slutar Googla användarnamn hon fortfarande kommer ihåg. Hennes gamla nemesis är inte aktiv under det namnet längre, men Ofelia hittar hennes teckningar på DeviantArt och minns plötsligt hur avundsjuk hon var på det. Ofelias gamla kompis har inte postat något på fem år. På hennes profil står det att hon tänker ha kvar kontot på sidan eftersom hon är stolt över hur länge hon hade det. Senast uppdaterad, juni 2015.

Det är okej att släppa taget. Hon har annat att göra. Hon är inte heller samma person hon var, det måste hon komma ihåg. Hon kan inte vara tonåring igen. Det är inte jättehemskt.

Ofelia klickar ner textdokumentet. Hon har bara rättat en grej. Det betyder inte att hon tänker göra något mer.

Det är okej att gå vidare.