Saker Ofelia har lyckats med i år

  1. Hon har börjat plugga igen. Det var exakt vad hon planerade att göra, och hon gjorde det. Det har varit en tuff höst, men hon är redo att komma igång igen, och hon känner att hon klarar det. För det finns ingenting som Ofelia inte klarar, så det så.
  2. Hon fick jobb, helt på egen hand! Förra året vid den här tiden var Ofelia tekniskt sett arbetslös. Fast hon var inte det på riktigt samma sätt som hon var tidigare. Förut när Ofelia varit arbetslös har hon krupit in i en liten bubbla av förnekelse och förtvivlan, vilket inte är ett jättebra sätt att hantera den situationen. Nu tänkte hon till lite innan hon ens blev arbetslös, och gjorde upp en plan för det, och frågade folk om smarta grejer att göra. Sen gjorde det inte jättemycket när hon befann sig i den situationen, för hon hade fixat saker åt sig. Och hon kände sig kalasmycket som en riktig vuxen! En bra känsla.
  3. Nejmen vi kan ta det här igen, för Ofelia är så nöjd. Alltså hon fick JOBB. SJÄLV. På EGNA meriter. Det fanns en annons i Platsbanken, hon skickade in sitt CV, hon klarade intervjun, påbörjade sin inlärning och fick jobbet. Och hon klarade det utan att säga till någon att hon har Aspergers och att de tekniskt sett har rätt till bidrag för att anställa henne. Men det behövde hon inte göra! Och de anställde henne! Och Ofelia kände sig inte som ett charity case. Också en bra känsla.
  4. Ofelia flyttade ihop med Fitzwilliam. Hon har med andra ord någon som är villig att springa ut ur sovrummet som en lycklig golden retriever för att hälsa på henne när hon kommer hem, ge henne en snabb kram och sen springa tillbaka in igen för han spelar ett spel på tid och måste hinna tillbaka till nästa runda. Så det är trevligt. Och han gömmer även små gosesälar lite överallt för att det får henne att skratta.
  5. Hon började med ett nytt skrivprojekt somär väldigt roligt att hålla på med och som fyller henne med lust att skriva. Även om hon fortfarande har lite kvar att göra på det gamla projektet så känns det kul att påbörja något nytt och fräscht. Och detta dessutom utan jättemycket skuld för att hon egentligen borde jobba med annat!

Så 2016 var ett småtrist år världen över, det är det många som sagt. Men Ofelia är nöjd med sin version, och det enda hon hoppas på för 2017 är färre sjukdomar och bättre planering för sitt eget välbefinnandes skull. Leve nya tider och good nytt år!

Ofelia är sjuk igen

Ofelia är så redo för att 2016 ska vara över. Generellt har det varit ett bra år för henne, med massor med trevliga saker som hänt, men hon är ändå redo för ett avslut och en ny start.

Hon är så redo för en chans att få vila ut sig och slippa bli sjuk hela tiden. För det börjar bli löjligt hur sjuk hon har varit den här hösten. Hon har tappat rösten. Hon har varit täppt i näsan. Hon har svettats ner lakan i feber och hostat nätterna igenom.

“Jag lovar,” säger hon hest. “I själva verket är jag mycket frisk av mig. Jag är egentligen aldrig sjuk.”

Det hjälper inte riktigt att hon säger så, för nu är det nu och inte en månad har passerat utan att hon behöver ta ledigt från skola eller jobb för att ligga och ta igen sig. Uppenbarligen är hon ju inte frisk av sig. Uppenbarligen är hon ju sjuk ganska ofta, fast hon i själen är frisk.

“Det är stressen,” säger Fitzwilliam och häller upp ett mått fruktansvärt äcklig hostmedicin. “Ta den här. Om du inte tar medicin tycker jag inte synd om dig.”

Hon sväljer lydigt hostmedicinen, grimaserar och får kväljningar. Varför kan hon inte vara vuxen nog att hålla äcklig medicin nere utan att skölja ur munnen? Det var precis likadant när hon var liten. Hon var bättre med sprutor än hon var med medicin och mamma och pappa fick muta med en chokladbit varenda gång för att hon skulle svälja. Men nu tycker Fitzwilliam åtminstone lite synd om henne.

“Det kan vara att jag jobbar på en skola också,” påpekar hon trött. “Flera anledningar.”

“Nej, du pluggar hela tiden och du jobbar hela tiden. Det är stress.” Fitzwilliam klappar lite på henne. “Stackars, stackars.”

Ofelia är väldigt trött på att vara sjuk. Hon är trött på 2016, som har varit bra men utmattande. Hon är trött på att inte få sova ut eftersom hon oftast börjar tidigt även på helger, och hon är trött på att behöva tillbringa kvällarna med att plugga. Det ska bli så himla skönt att bara få vara lite. Mysa med Fitzwilliam och spela lite spel och kolla på Westworld och inte ett endaste smul mer.

God jul på er, allesammans.

Ofelias träd

När Ofelia växer upp finns körsbärsträdet utanför hennes sovrumsfönster. Det är inte deras träd egentligen utan grannens, men sanningen är nog att de som får chansen att njuta mest av frukten är diverse kråkfåglar i grannskapet. Det gör inte Ofelia så mycket. Hon följer årstiderna med körsbärsträdet. Kala grenar om vintern, så skira blad och sedan tusentals vita blommor, som sväller till skinande blanka bär. Vinden susar i lövverket. Vinden sliter av kronblad som täcker precis allt.

Det är inte det enda trädet som spelar roll i Ofelias liv. Hon tycker om träd. De har rötter som går långt ner och de står stadigt på jorden, och Ofelia har en period då hon känner att naturen är full av skyddande andar. Hon har döpt en tall på vägen från skolan till Einar. Han är en beskyddare från de tusentals faror som lurar på Ofelia. Det är utmattande för ett barn att ha livlig fantasi. Ofelia är aldrig hjälten i sina egna sagor. Hon är alltid offret. Men träd är beskyddare och Einar är den främsta av dem. Ofelia lägger en liten hand mot hans solvarma bark och känner sig trygg.

Viden på tomten, med det perfekta lilla trappsteget upp så att man kan sätta sig bekvämt. Sen det lilla trädet på skolgården, som har den spretiga förgreningen, som en öppen hand. (Något år senare brast den förgreningen, nertyngd och försvagad av många barns klättrande.) Och så eken, också på tomten, där en mycket imponerande koja byggdes och en lång repgunga fanns.

Träd! De fanns överallt där Ofelia var barn. I de skogiga partierna runt skolan. På tomten. Inga enorma skogar, ingenting att gå vilse i. Ofelia är ett stadsbarn och träd är magiska och fulla av älvor.

Så nu har Ofelia flyttat från föräldrahemmet. Det finns inget körsbärsträd utanför hennes fönster. Det finns en lyktstolpe.

Det är dock en ganska trevlig lyktstolpe, och Ofelia har döpt den till Simon.

Ofelia är för i teori men mot i praktik

#1 Pepparkakshus gjorda i chokladkakor

Det är sant att det ser liksom piffigt ut. Och alla gillar ju kanske inte pepparkakor, men det är kul att dekorera och det är det som är viktigt eller hur? Och brunt som brunt och choklad är godare än pepparkaka. (Det är bara det. Ofelia tänker inte ens diskutera saken.)

MEN. Pepparkakshus är menade att stå framme i några veckor till allmän beskådan och beundran över kreativitet och/eller konstnärlig talang. Pepparkaka klarar det och smakar fortfarande mumma även i mellandagarna när glansen börjar avta lite och non-stopen har börjat bändas av hustaket. Choklad… nja. Choklad är liksom inte superbra på att stå och se fräsch ut efter en månad i friska luften. Detta är förutsatt att man inte redan har fuckat upp och ställt huset en liten smula för nära värmeljus eller element och den varsamt konstruerade farstun har smält och nu ser bomullen man använt som snö inte lika ren och fin ut längre.

Pepparkakshus är till för att ätas. Om du inte håller med om det, håll tyst och bygg ett av brunt papper och lim då. Sitt i ditt papperskakshus och ät lite knäckebröd och god jul pårej. Ofelia har inget tålamod alls. Pepparkakshus ska ätas även om kakan börjar mjukna och hela konstruktionen ser ut som om en liten snäll varg med astma hade kunnat blåsa ner det. Det är inte som att Ofelia skulle säga nej till att äta ett chokladhus. Det är nog det som är problemet faktiskt, för om hon nu skulle smälla i sig ett pepparkakshus har hon “bara” ätit några ganska stora och tjusigt prydda pepparkakor. Om hon skulle göra samma sak med ett chokladhus hade hon då liksom av en händelse fått i sig typ åtta chokladkakor, och det är inte okej någonstans. Och detta är inte ens medräknat dekorationerna.

Och vems idé var det att pynta choklad med kristyr? Pepparkaka är inte världens sötaste kaka liksom, det finns en anledning till att vi inte bygger hus av chokladrutor eller drömmar. Pepparkaka kan tryggt vara bärare av kristyr. Man kan slänga på vad som helst på pepparkaka och resultatet blir bara bättre. Inte så mycket med choklad. Choklad behöver något som kompletterar det söta: mint, apelsin, kaffe. Kristyr är socker och vatten. Man skulle lika gärna bara hälla strösocker på eländet.

Ofelia är villig att debattera Marabou om detta, men hon kommer vinna för hon har rätt.