Ofelias stressdröm

Det är morgon. Sömndrucken och desperat letande efter en kopp te med mjölk tar sig Ofelia in i köket, där hon finner sin högt älskade mor.

”God morgon! Vad du ser pigg ut.”

”Jag hade stressdrömmen,” svarar Ofelia och lägger huvudet på köksbordet.

”Redan?”

Ofelia ska ut och resa. Det är inte ens en resa hon inte har gått igenom förut. Den är enkel. Flygbuss till flygplatsen, sen flyg Stockholm – London, sen tåg vidare till Birmingham och där träffa Petrova för elva dagars semester. Hon har gjort den resan förut. Ingen anledning att vara nervös eller stressad. Allting är förberett och planerat. Ofelia lämnar inget utrymme för improvisering.

Drömmen kommer ändå, alltid åtminstone en gång innan avresan. En gång flera veckor i förväg, så fort flyget var bokat. Den vet.

Drömmen bryr sig inte om planering. Den struntar i eftertänksamhet och organisation. Den är en slags simulering av det värsta tänkbara scenariot och den måste gå igenom några olika innan den är helt tillfreds. Ofelia är relativt säker på att det är något hon gör mot sig själv. Hon tar helt enkelt planeringen ett steg längre i huvudet för att se hur hon skulle reagera i denna eventuella verklighet.

I drömmen går allting fel med resan. Hon vaknar och märker att hon försovit sig. Att planet går om en kvart och att hon aldrig kommer hinna. Att hon inte har packat. Att hennes väska försvinner. Att hon glömmer att packa vissa viktiga saker. Att hon inte har några pengar. Att hon inte har sitt pass. Det finns massor med små variationer av stressdrömmen och Ofelia har haft precis alla. Hon vaknar alltid tröttare än hon var när hon gick och la sig, samtidigt är det ändå en viss lättnad bakom. Nu har hon haft den, så nu slipper hon den förhoppningsvis igen. Hon hoppas också att stressdrömmen verkar som någon slags vaccination mot att det verkligen ska hända något oförutsägbart under resans gång. Eftersom hon är förberedd så kommer det inte ske.

Inte sant, för övrigt. Sist hon var ute och reste, med Fitzwilliam, så hade hon stressdrömmen flera veckor i förväg och flygplatsen slarvade bort hennes bagage. Första gången det hänt! Men nu vet Ofelia om att sådant kan hända, så hon tänker packa smart. Man kan faktiskt förbereda för praktiskt taget allt.

Så, kvällen innan resan sluter Ofelia ögonen med lättnad.

Om allting går åt skogen nu är det åtminstone inte hennes fel.

Saker Ofelia har insett (II)

Del I

  • Ofelia kan inte vara den enda som kommer ihåg vad som är öst och väst på en karta genom att tänka sig en karta av Tolkiens Middle-earth? ”A rumour grew of a shadow in East, whispers of a nameless fear…” Okej, då är hon med. Och alverna reste västerut. Hon kan ju liksom inte vara själv i att tänka så?
  • Att titta på slumpmässigt utvalda snubbar på gatan och längtansfullt tänka ”Där försvinner den enda man jag någonsin älskat” gör livet lite mer underhållande melodramatiskt. Också kul när man tar det ett steg längre. ”Där försvinner den enda pudeln/soptunnan/Volvo V40:n jag någonsin älskat.”
  • Den värsta sortens dilemma kommer från att vara rädd för kunskap. Exempel: En bok Ofelia gillar nämner att spindlar har lårben (femur), knäskål (patella), skenben (tibia) och mellanfotsben (metatarsaler). Hon funderar lite över om det är de korrekta termerna i och med att spindlar har exoskelett. Hon kan aldrig någonsin få reda på sanningen eftersom ”spindelbensanatomi” är i topp-tre av saker Ofelia aldrig skulle googla.
  • Notera: Skriv aldrig att någon stirrar på någon annan i hela 30 sekunder. 30 sekunder är en väldigt lång tid att stirra på någon utan att säga något och det låter bara konstigt.
  • En dag kan kännas trevlig tills du kommer ihåg att George aldrig kan frambringa en Patronus igen sen Fred dog, och sen är hela dagen förstörd.
  • Detta är en lista på saker du inte ska tänka på när du försöker sova: Saker som gör dig arg, saker du borde ha sagt, vänner du har förlorat, framtiden, gånger då du gjort bort dig själv något oerhört, att någon du älskar ska dö, orättvisa, den hissnande känslan av att märka att du är en självmedveten varelse som lever just nu, insikten av att du strax kommer vara medvetslös och hallucinera, den ofrånkomliga sanningen som är döden, att ensamhet och att känna sig ensam är två vitt skilda saker även om skillnaden ibland känns hårfin, alla saker du har kvar att göra och den enda som lider ifall du inte gör dem är du själv, alla idéer du har till noveller som du borde skriva ner innan du glömmer, vad din superkraft skulle vara ifall du fick välja och ifall du skulle välja den ifall du visste ansvaret som följer med, kunskapen om att du inte borde äta så mycket godis och för alltid och för alltid och för alltid är väldigt länge.
  • Fiskar och människor har en sak gemensamt och det är att båda är till hälften sjöjungfrur.

Anledningar till att Robin Hood hade varit en dålig pojkvän

hoodOkej. Vi börjar ändå närma oss någon form av verklighet här. Inte någon alv eller bisarr pojke/fe kombination. Även om Robin Hood inte har existerat på riktigt så har han väl aldrig varit något annat än en vanlig, hederlig människa, så det är ett steg i rätt riktning. Bra där! Men det betyder inte att han hade varit en bra pojkvän.

  1. Han har tjej. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att du kommer få ditt hjärta krossat, Ofelia, men för att vara ärliga så kan du inte tävla mot Marion. Hon är coolare än du. Om hon inte är en kvinna av hög börd så är hon en supertuff Strong Independent Woman ™ som kan använda en piska. Lägg ner.
  2. Han bor ute i skogen. I England. Med andra ord, du kommer förmodligen vara lite blöt och kall precis hela tiden. Du är inte den bästa personen du kan vara när du är lite blöt och kall.
  3. Lite för mycket dudebro-varning på honom, faktiskt. Du verkar ha en svaghet för bågskyttar som hänger i stora killgrupper och egentligen inte umgås så mycket med tjejer? Det kan vi ju diskutera en annan gång. I vilket fall som helst. Det är inte så att du är dömande på något vis, men någon gång vore det ju kul ifall han ville ta en fika och prata lite utan att hasta iväg för att vinna nån bågskyttetävling eller klä ut sig till spågumma.
  4. Han är en brottsling. Det spelar egentligen ingen roll att han tar från de rika och ger till de fattiga, för det är han som avgör vilka det gäller. Det han borde göra är att kämpa för en överhalning av den socio-ekonomiska praxis som råder. Okej, det kanske är svårt att koncentrera sig på det och samtidigt inte svälta ihjäl, men han kan väl sätta några smartskaft på det i alla fall. Vad är din långsiktiga plan, Robin? Vad sägs om att skaffa ett riktigt jobb?
  5. Du skulle inte klä i lincolngrönt.
  6. Ni skulle inte komma överens om religion. Det finns en distinkt möjlighet att han skulle vilja bränna dig på bål.
  7. Hur exakt är det meningen att denna tolvhundratalskille ska passa in i ditt liv, som det såg ut 2001? Snacka kulturkrock. Snacka varenda typ av krock. Ni skulle knappt kunna kommunicera. Du kunde väl klara av ett samtal på engelska ganska behjälpligt, men det är att ta för given att hans medeltidsengelska på något vis skulle likna modern engelska. Mest skulle du väl bara fånstirra på honom. Och han skulle vilja gå för fort fram. Krash boom bang, sen helt plötsligt står du där och är gift med Robin Hood och känner dig obekväm med situationen.

Nej du, det blir för mycket skiljda världar. Okompatibla partners. Skulle aldrig funka. Det är nog tur att det blev som det blev, och att du aldrig dejtade den här killen.

Novell: Bomull

Jag vaknade utan att hosta. Det borde i sig ha varit tillräckligt för att säga att det var en dröm. Jag var… lätt. En doft i luften. Jag andades in av gammal vana, och drog in djupt av mig själv. Jag var lukten av ren bomull och liljekonvaljparfymen som jag älskade men mamma tyckte luktade för mycket som om jag försökte dölja atmosfären av sjukhus.

Så fort jag tänkte på mamma såg jag henne. Hon satt i köket och tittade rakt på mig, med handen mot bröstet. Hennes kropp skakade. Hennes blick var fäst rakt på mig, utan att se mig. Jag ville säga att jag mådde bra. Jag kanske inte fanns på riktigt längre, men jag var frisk.

Jag hostar inte mera, mamma!

Continue reading

Ofelia skriver om

Det tar lång tid att lära känna någon ordentligt. Detta gäller även när personen i fråga är någon man har hittat på.

Ofelia sitter med Boken. Romanen. Den stora. Den som hon arbetat på i sex år (typ) och som faktiskt är klar, i den mån barn någonsin kan klassas ”klara”. Såna saker blir inte klara förrän de slits ur kalla, stela fingrar och tvingas ut. Så Ofelia sitter med den och undrar hur hon kunde få saker så in i norden fel på första försöket.

Första utkastet av Boken hade en utseendebeskrivning av en person som gick ut på att hon såg sig själv i en spegel och berättade vad hon såg. Den hade scen efter scen där en person som upprepande gånger benämns som ”väldigt gammal” beter sig som en tonåring runt någon han tycker om. Men det främsta problemet med texten kan vara att karaktärerna då och då får känslan av gimmick. Som om vad de är styr hela deras personlighet, när det bara är en liten del.

Sjöjungfruns favoritfärg är aquamarin. Det är ett exempel. Ofelia har inga sjöjungfrur i Boken, men hon skulle kunna ha det. Och hon skulle tyckt att hon var lite fyndig där för sex år sen (typ) när hon kom på detaljen.

”GET IT?!” skulle hon säga ifall någon påpekade det, vilket ingen gör eftersom ingen läser Boken.

”Aaa,” skulle personen ifråga ljuga och le välvilligt eftersom de älskar Ofelia. ”Smart.”

Inte smart. Väldigt klumpigt, faktiskt. Karaktärsskapande måste börja i en annan ända. Det finns listor i cirkulation som härstammar ur diverse skrivböcker, där knoppande författare kan fylla i sina karaktärers älsklingsrätter, favoritmusik och innersta hemligheter. För det mesta är det ofarligt och ett sätt för författaren att lära känna sina karaktärer och ha alla såna smådetaljer samlade på ett ställe, men för Ofelia är det en fälla. Hon fastnar så lätt i småsaker. I att vara lite fyndig hela tiden. “Älsklingsrätten är sushi! HA HA!”

Tänk bort sjöjungfrun. Tänk… en person. En person som i och för sig kan andas under vatten och har en skimrande fiskstjärt, men ändå en person. Hur gammal är hon? Vad har hon upplevt? Vi är alla lapptäcken av vårt förflutna. Hon kan tycka om rött för att hon hörde att hennes älsklingssångare gillade rött, och nu har hon glömt bort att det var skälet från början. Hon kan tycka om ägg för att det var det enda hennes mamma visste hur man lagade, och när det fanns löskokt ägg med rostat bröd till frukost betydde det att mamma kanske kunde lämna huset idag. Varje detalj betyder någonting som inte alls har med fiskstjärten att göra.

Monet målade med mycket färg på penseln, stora färgkluttar som torkade in i tavlan. Ta ett steg tillbaka från kladdet och förvånas när du ser näckrosorna tydligt. Ofelia målar sina karaktärer med exakta penseldrag, varenda linje är millimetertunn. Ta ett steg tillbaka och kisa, för du ser inga detaljer alls.

Hon använder för många kommatecken också.