Ofelia går och går

Som barn går Ofelia hem från skolan med näsan i en bok. Resonemanget är som följer: Om hon kan läsa på tåget, i bilen, på tunnelbanan, så kan hon läsa gående. Det är ju bara ett annat färdmedel och det är ju benen som sköter jobbet, så att säga, och hon kan vägen hem utantill. Det finns heller inga bilar på hennes skolväg att oroa sig över. Inga problem, alltså. Hon kan kasta en blick på vägen framför henne för att undvika hal is eller förrädiska rötter, men det är snabbt gjort. Ofelia kan gå nerför trappor utan att se sig för. Hon misslyckas aldrig. Hon går aldrig in i något, eller någon heller. Och hemvägen blir genast lite roligare.

Senare blir Ofelias skolväg mindre förutsägbar. Hon slutar läsa gående. Istället fokuserar hon intensivt på marken framför hennes fötter, låter ögonen vila på något mundant medan hon tar sig framåt och tänker på just ingenting. Hon tittar sällan upp. Det finns en känsla av att hon ständigt missar saker. Det är för att hon gör det.

Ofelia går med utsvängda fötter, som Charlie Chaplin. Hennes mamma säger åt henne att gå rakt, men Ofelia tycker det känns konstigt och vid nåt tillfälle ger hennes mamma upp. Ofelias gymnastikskor är sidoslitna. Ofelias fötter är platta och jättedåliga på att vara fötter. Tio minuter i fel skor och hon får blåsor. De flesta av Ofelias skor är fel skor, eftersom Ofelias fötter är fel fötter.

Ofelia svänger med armarna när hon går, helt utan att märka det. Det är ganska bra när det är kallt; centrifugalkraften pressar ut blod i händerna och håller dem varma. Hon behöver inte vantar men är en fara för sig själv och andra. För säkerhets skull förvarar hon oftast händerna i jackfickorna, men ibland har hon ju inte jacka på sig, och dänger då händerna i diverse föremål som råkar stå för nära. Hon går förbi en parkerad bil i Rom och råkar svinga högerhanden i backspegeln. Det säger KLONK, plast mot ben, och Ofelia får ett blåmärke. Bilen är oskadd, men ser förnärmad ut. Ofelia märkte inte att den stod där. Hon tittar fortfarande ner i trottoaren, utifall att det finns faror rakt framför fötterna på henne.

“Du ser ut som en tecknad figur när du skyndar över gatan,” säger Fitzwilliam kärleksfullt. “Så himla gulligt.”

Han syftar då på att Ofelia tydligen småspringer, med huvudet lite indraget som om hon vill minska på luftmotståndet. Som ett barn som leker superhjälte. Han känner igen Ofelia på håll för att hon har en karakteristisk gång. Det är ett snällt sätt att säga att hon går knasigt.

Men sen får hon en kram, och då är det inte så farligt.

Advertisements

One thought on “Ofelia går och går

  1. Sara says:

    “Hon behöver inte vantar men är en fara för sig själv och andra.” Vem förutom Ofelia kan skriva nåt sånt och ladda det med så mycket känsla?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s