Ofelia är sjuk igen

Ofelia är så redo för att 2016 ska vara över. Generellt har det varit ett bra år för henne, med massor med trevliga saker som hänt, men hon är ändå redo för ett avslut och en ny start.

Hon är så redo för en chans att få vila ut sig och slippa bli sjuk hela tiden. För det börjar bli löjligt hur sjuk hon har varit den här hösten. Hon har tappat rösten. Hon har varit täppt i näsan. Hon har svettats ner lakan i feber och hostat nätterna igenom.

“Jag lovar,” säger hon hest. “I själva verket är jag mycket frisk av mig. Jag är egentligen aldrig sjuk.”

Det hjälper inte riktigt att hon säger så, för nu är det nu och inte en månad har passerat utan att hon behöver ta ledigt från skola eller jobb för att ligga och ta igen sig. Uppenbarligen är hon ju inte frisk av sig. Uppenbarligen är hon ju sjuk ganska ofta, fast hon i själen är frisk.

“Det är stressen,” säger Fitzwilliam och häller upp ett mått fruktansvärt äcklig hostmedicin. “Ta den här. Om du inte tar medicin tycker jag inte synd om dig.”

Hon sväljer lydigt hostmedicinen, grimaserar och får kväljningar. Varför kan hon inte vara vuxen nog att hålla äcklig medicin nere utan att skölja ur munnen? Det var precis likadant när hon var liten. Hon var bättre med sprutor än hon var med medicin och mamma och pappa fick muta med en chokladbit varenda gång för att hon skulle svälja. Men nu tycker Fitzwilliam åtminstone lite synd om henne.

“Det kan vara att jag jobbar på en skola också,” påpekar hon trött. “Flera anledningar.”

“Nej, du pluggar hela tiden och du jobbar hela tiden. Det är stress.” Fitzwilliam klappar lite på henne. “Stackars, stackars.”

Ofelia är väldigt trött på att vara sjuk. Hon är trött på 2016, som har varit bra men utmattande. Hon är trött på att inte få sova ut eftersom hon oftast börjar tidigt även på helger, och hon är trött på att behöva tillbringa kvällarna med att plugga. Det ska bli så himla skönt att bara få vara lite. Mysa med Fitzwilliam och spela lite spel och kolla på Westworld och inte ett endaste smul mer.

God jul på er, allesammans.

Advertisements

Ofelia är en smutsig lögnare

Förra veckans Ofelia inställd pga influensa. (Nej seriöst, det var det.)

Ofelia går i lågstadiet, och just nu känner hon sig lite sjuk. Ont i magen. Det här är ett problem hon aldrig tidigare varit med om, hon har inte varit sjuk i skolan förut. Det är klart hon har varit sjuk och fått stanna hemma från skolan, men nu har hon ju begått misstaget att gå trots att hon inte känner sig helt frisk. En besvärlig sits. Hur hanterar hon detta?

Bäst att säga till fröken. Börja där i alla fall. Fröken vet nog.

Fröken tar en titt på Ofelias bekymrade lilla ansikte och nickar. Hon ber Ofelia vänta till rasten, så kan de gå och ringa hennes föräldrar. Så det gör de.

”Vill du prata med dem?” frågar fröken.

Ofelia skakar på huvudet. Hon vet inte vad hon ska säga. Hur levererar man nyheten? Bäst att någon annan sköter det.

Så fröken ringer och pratar, och det beslutas att Ofelia ska hämtas från skolan.

Hämtas från skolan. Alltså gå hem. Alltså… inte gå resten av skoldan. Alltså typ bara gå hälften av dagen då. Kan man göra det? Är det något alla visste om, att man inte behöver lida igenom en skoldag om man känner sig lite sjuk sådär mitt i en lektion? Man kan liksom bara… gå hem.

Lika snabbt som konceptet introduceras, lika snabbt börjar Ofelia missbruka det. Mamma och pappa är inte lika lätta att lura på morgonen, men fröken har massor med barn att ta hand om och hon accepterar Ofelias historier mycket lättare. Ofelia har gott rykte, så att säga. Om hon har ont i magen eller huvudet så är det säkert sant.

Hon gör det inte ofta. Då fattar hon att folk kan bli misstänksamma. Men ibland. Det är ganska lätt att se lidande ut. Det som är allra bäst är när hon börjar komma upp i den åldern att föräldrarna inte behöver komma och hämta, att hon kan gå hem själv och vara ensam hemma. Då kan hon sätta på TV:n och nalla vaniljsocker från skåpet, och det finns knappt något som är bättre än det.

I gymnasiet finns ju den fantastiska ursäkten att hon har mens. Någon nytta ska det ju vara med det fanstyget, så det kan hon gott unna sig. Ofelias naturligt superbleka kinder (om hon är på gott humör kallar hon det ”eteriskt” men i vanliga fall är hon bara löjligt blek) kommer till användning också. Det enda hon behöver göra i receptionen är att låta trött. De kallar henne ”stackars lilla gumman” och skriver upp henne. När hon vänder bort blicken småler hon och känner sig som en spion.

Mistress of deceit! Queen of lies! Ingen anar att hon, som har brunt hår och GLASÖGON, lurade till sig att missa dubbelmatten för att hon kände att det kanske stack till lite någonstans i kroppen. Hon är ju så duktig! Stackars henne som är sjuk.

Ofelia säger att hon aldrig har skolkat. Alltså, att hon inte bara har dragit. Folk har alltid vetat var hon är. Det är ju en definition.

Men jävlar vad hon ljugit för att få slippa vara i skolan.