Ofelia dricker kaffe

”Jag brukade vara mer av en tedrickare,” säger Ofelia och häller mjölk i kaffet. ”Men sedan började jag jobba på kontor, hahaha, och då blir det liksom ofrånkomligt!”

Hon dricker kaffe med mjölk i, som mamma och pappa gör. Inget socker. Ofelia slutade med socker i varma drycker så fort hon la märke till hur mycket te hon faktiskt drack och hur ofantligt mycket socker det skulle leda till att hon fick i sig varje dag. Förvånansvärt insiktsfullt av Ofelia, faktiskt. Ett av hennes smartare drag.

Kaffe. Denna omisskännligt vuxna dryck. När Ofelia var tolv skrev hon en novell som hette Äkta lycka får man av kärlek (herregud, var hon någonsin nöjd med den titeln?) som hon blygt tog med sig till skolan för genomläsning, och det var det första hon lät någon läsa, och det gick som ett sus genom klassen. Ofelia var en hjälte, en superstjärna, i ett par dagar. Hon hade skrivit något så genomdrivande äkta, något som alla tyckte var bra.

Det var en ganska grundläggande romantisk historia. Huvudpersonen jobbade på ett kontor och var kär i en kille, men han var ihop med någon annan. I slutet kom huvudpersonen på att det hela var ett missförstånd på något vis och killen kom hem till henne, erkände sin kärlek med blommor, och sedan var sagan slut. Genompepprad i berättelsen är förekomsten av kaffe. Huvudpersonen dricker det på jobbet, hon och killen dricker det tillsammans. Det enda Ofelia faktiskt minns av berättelsen (den gick förlorad för många år sedan i övergången mellan två datorer) är att de vid något tillfälle drack kaffe och åt kokosbollar. Det sistnämnda helt taget ur Ofelias liv då det var det enda hon visste hur man bakade. Hon minns också känslan av att hon tyckte det kändes lite barnsligt med kokosbollar. Var det något vuxna gjorde? Hon kanske borde välja något annat… Men hon bestämde sig för att nej, hennes huvudperson skulle äta kokosbollar. Det är till och med möjligt att hon frågade sina föräldrar om det var trovärdigt, men det kan också vara en efterkonstruktion. Research var viktigt. Det var första gången hon gjorde det.

Kaffet var grejen. Kaffe var så urbota äckligt att bara vuxna kunde få i sig det. Det gick i och för sig ett rykte om att en kille, en av de längsta i klassen, han drack kaffe ibland, men det var ingenting Ofelia hade sett med egna ögon. Det dröjde flera år tills hon försökte sig på en liten kaffedrink, med chokladsås och kanel, på Coffeehouse by George. Sedan följde en liten acklimatiseringsperiod, och så jobbet på kontor.

”Ha ha ha,” brukar folk skratta när Ofelia kör sin standarddisclaimer vid kaffedrickande. ”Ja, det är ju en sån social grej på kontor, man måste liksom dricka kaffe då!”

Såhär i efterhand är det inte helt svårt för Ofelia att se att hon periodvis var ganska olycklig på denna arbetsplats och att kaffe var ett sätt för henne att få ut något av sin dag. Det fanns så många frågetecken på den arbetsplatsen som aldrig rätades ut, men en kopp kaffe kunde man lita på. En kopp kaffe har stort symboliskt värde. En kopp kaffe dricks av kompetenta vuxna som behöver koffein för att klara av sina dagar; en kopp kaffe är en universell kod för ”hoho, måndagar, eller hur, prata inte ens med mig förrän jag fått min kick!” Ett sätt att säga hur lika varandra vi är. Vi har det här gemensamt och vi är lika mycket värda här.

En kopp te är liksom inte riktigt samma sak.

Advertisements

Saker Ofelia har lyckats med i år

  1. Hon har börjat plugga igen. Det var exakt vad hon planerade att göra, och hon gjorde det. Det har varit en tuff höst, men hon är redo att komma igång igen, och hon känner att hon klarar det. För det finns ingenting som Ofelia inte klarar, så det så.
  2. Hon fick jobb, helt på egen hand! Förra året vid den här tiden var Ofelia tekniskt sett arbetslös. Fast hon var inte det på riktigt samma sätt som hon var tidigare. Förut när Ofelia varit arbetslös har hon krupit in i en liten bubbla av förnekelse och förtvivlan, vilket inte är ett jättebra sätt att hantera den situationen. Nu tänkte hon till lite innan hon ens blev arbetslös, och gjorde upp en plan för det, och frågade folk om smarta grejer att göra. Sen gjorde det inte jättemycket när hon befann sig i den situationen, för hon hade fixat saker åt sig. Och hon kände sig kalasmycket som en riktig vuxen! En bra känsla.
  3. Nejmen vi kan ta det här igen, för Ofelia är så nöjd. Alltså hon fick JOBB. SJÄLV. På EGNA meriter. Det fanns en annons i Platsbanken, hon skickade in sitt CV, hon klarade intervjun, påbörjade sin inlärning och fick jobbet. Och hon klarade det utan att säga till någon att hon har Aspergers och att de tekniskt sett har rätt till bidrag för att anställa henne. Men det behövde hon inte göra! Och de anställde henne! Och Ofelia kände sig inte som ett charity case. Också en bra känsla.
  4. Ofelia flyttade ihop med Fitzwilliam. Hon har med andra ord någon som är villig att springa ut ur sovrummet som en lycklig golden retriever för att hälsa på henne när hon kommer hem, ge henne en snabb kram och sen springa tillbaka in igen för han spelar ett spel på tid och måste hinna tillbaka till nästa runda. Så det är trevligt. Och han gömmer även små gosesälar lite överallt för att det får henne att skratta.
  5. Hon började med ett nytt skrivprojekt somär väldigt roligt att hålla på med och som fyller henne med lust att skriva. Även om hon fortfarande har lite kvar att göra på det gamla projektet så känns det kul att påbörja något nytt och fräscht. Och detta dessutom utan jättemycket skuld för att hon egentligen borde jobba med annat!

Så 2016 var ett småtrist år världen över, det är det många som sagt. Men Ofelia är nöjd med sin version, och det enda hon hoppas på för 2017 är färre sjukdomar och bättre planering för sitt eget välbefinnandes skull. Leve nya tider och good nytt år!

Ofelias önskelista, julen 2016

Kära tomten,

Ofelia är medveten om att det var ett tag sen. Och att hon som barn egentligen inte skrev något mera avancerat än en lista på saker hon vill ha i julklapp, som hon är säker på anlände till dig via ett mycket artigare brev från Ofelias föräldrar. Hon ber om ursäkt för det. Hennes enda försvar är egentligen att hon var ung och oförståndig, men hon borde åtminstone ha typ frågat hur det var med dig eller nåt sånt. Så hur är det med dig? Ofelia hoppas att du har det bra och att du kommer ihåg att ta en eftermiddag ledig även såhär i juletider. Det blir lätt stressigt och man måste ta hand om sig.

Till saken.

I år önskar sig Ofelia följande:

  1. Hamiltonbiljetter för nästa år ifall den kommer till West End.
  2. Att hon aldrig mer ska behöva bli jättebajsnödig på Uppsalatåget.
  3. Någon form av personalhäfte med bilder för skolan där hon jobbar som bibliotekarie, så att hon vet var alla lärare heter och i vilken klass de undervisar, så slipper hon sträcka fram handen och presentera sig igen fast det redan har träffats, gud, varför är hon så dålig på ansikten?
  4. Ljusslingor! Ljusslingor är bäst.
  5. Inramning av de där affischerna hon köpte för flera månader sedan och fortfarande inte ramat in eller hängt upp.
  6. Att David Attenborough ska leva i minst tio år till och fortfarande vara pigg på att göra fler naturfilmer. Ni är kompisar, make it happen.
  7. Skärp. Lite olika färger och modeller kanske? Ofelias byxor glider ner jätteofta.
  8. Att det alltid ska finnas mjölk i lägenheten.
  9. Förmågan att kunna bestämma själv när hon blir sjuk och alltså kan anpassa dem till dagar då hon inte har seminarier. Inte schysst att missa dem. Hon får restuppgifter.
  10. Att det alltid ska vara ordentligt sandat på alla vägar Ofelia och alla hon känner går på, för förra vintern halkade Ofelias mamma på isen och bröt armen, och Ofelia oroar sig.

Men det är allt! Tack för din tid, Ofelia hoppas att du inte stressar ihjäl dig i år och att du får en mysig juldag. Bifogat finner du ett presentkort för rymningsspel. Ofelias arbetsplats är öppna på annandagen, så du kan dra med dig ett par nissar och komma då. Om du vill alltså.

Kära hälsningar,
Ofelia, 29ochetthalvt

(Och hon är ledsen för det här knöliga tredjepersonandet, men hon har en formel och hon håller sig fast vid den.)

Ofelia är supertaggad

Det här skulle kunna vara en följeslagare till förra veckans inlägg. Ofelia tycker i alla fall mycket om att hålla upp dem bredvid varandra och jämföra dem, och njuta av att en av dem var hennes liv då, men den andra är hennes liv nu.

Ofelia dansar fram och tillbaka framför spegeln. Lite foundation kanske… Bara en aning, för att hon inte ska se så rödflammig ut. Kanske en liten smula mascara…. Nej, hon får inte överdriva och smeta på sig läppglans också, det räcker såhär i sminkväg. Hon vill inte att de ska vänja sig vid att jobba med någon som är för olik henne, men hon vill samtidigt att de ska få se henne från hennes bästa sida. Synd att hon inte kunde få klipptid förren i helgen… Men det här duger också. Hon kunde inte sova så bra inatt. Vaknade vid minsta ljud som om det var väckarklockan. Lite för taggad. Hon hoppas att det inte är för desperat? Alltså, det är ju kul ifall någon ser fram emot jobbet, men det kanske är lite sorgligt om det är såhär pass… sömnlöst? Bara en tanke. Ofelia måste försöka komma ihåg att vara lite cool. Avslappnad, bara. Hon är ju så himla cool och avslappnad precis just nu.

Så hur ser hon ut bakifrån? Helt okej. Kommer hon behöva dra upp byxorna och ner toppen hela tiden? …Kanske. Men om de fortsätter gilla henne, om de väljer att gå vidare, då kommer de gå ut och shoppa efter en riktig arbetsoutfit till henne. Då kommer hon nog också få en sån där tjusig namnbricka. Och definitivt en ordentlig blus. Den som hon redan hade hemma är lite… spetsknasig. Lite mycket. Men den duger för inlärning.

När är det dags att åka? Tjugo minuter kvar. Ofelia gör en liten studsdans på stället.

Hon har gjort det här helt själv. Jovisst, hon medger att Fitzwilliam satt med henne när de tittade på Arbetsförmedlingens Platsbank för tjänster som söktes, och att det kanske var han som först såg annonsen. Det var hon som sökte, hon som arbetade om CV:t sådär en smula och klippte och klistrade lite i det personliga brevet, för att skräddarsy en ansökan som passade just för det här. Det har hon faktiskt blivit ganska bra på på sistone. Det var hon som fick en intervju, det var hon som blev anställd på prov. Det var hon som passade in med de blivande arbetskamraterna från början. Det är hon som är ganska säker, inte hundra procent säker men ganska säker, på att det här blir arbetsplatsen hon kommer tillbringa mycket tid på i sommar. Och i höst också, om hon nu kommer in på bibliotekarieutbildningen som hon hoppas.

För en gångs skull känns det faktiskt som saker och ting går som Ofelia önskar att de kunde gå.

Ofelia i biblioteket

Är du en lärare här på skolan? Jag har inte sett dig förut.”

Ofelia förklarar att nej, hon är praktikant i biblioteket, och hon kommer vara här till slutet på april. Det är väl superbra? Biblioteket kommer vara öppet mer eftersom den ordinarie bibliotekarien kan lämna Ofelia ensam nu när hon fått vänja sig lite vid systemet och nycklarna. Alla är mycket välkomnande. Ofelia känner sig behövd och uppskattad.

Ungar från tredje klass, som fick fem minuter på sig att hasta upp för alla trapporna till biblioteket, lämna tillbaka gamla böcker och välja en ny, flämtar efter luft och vissa faller teatraliskt på knä för att hämta andan.

Jagskalämnatillbakadenhär,” säger de och trycker boken i Ofelias hand.

Tack så mycket, det går alldeles utmärkt. Vet du vad du vill låna nu?”

Det vet de alltid. De vill ha nästa bok i serien, som alla deras klasskamrater också läser. Den ordinarie bibliotekarien har vissa knep för att locka ungar att låna serier som tar upp mycket plats i hyllorna. Om en får upp ögonen för den så börjar resten följa efter.

Har ni någon hylla med lättlästa böcker?” frågar en lärare.

De lite enklare böckerna har en gul prick på sig,” säger Ofelia. ”De står lite överallt i biblioteket.”

Vad som följer är sedan en förklaring på pricksystemet i just det här biblioteket. Blått betyder spänning eller skräck.

Jag tycker inte den här är läskig!” protesterar en unge och håller upp en blåprickad bok med ett monster på framsidan.

Det är modigt av dig,” tycker Ofelia. Själv skrämdes hon ofta av obehagliga illustrationer. Hon respekterar den här ungen.

Grönt betyder fantasy. Rött betyder kärlek eller känslor. Vitt betyder hästbok, och den genren har några trogna fans utspridda i klasserna. Ett litet fotbollsklistermärke betyder sport. Från vad Ofelia kan avgöra så finns det oräkneliga varianter på miljöer där fotboll kan spelas. Inte bara i olika städer runtom i världen, utan även olika tidsperioder. Det finns en hel serie med fotbollsböcker som involverar en tidsmaskin, av oklar anledning, men det är åtminstone originellt. (Det finns en bok som heter Avspark i romarriket.) Ofelia är lite sugen på att skriva en hästboksvariant av det, men kan inte tillräckligt med hästtermer för att det ska låta trovärdigt.

Sen så finns det ju förstås böcker som aldrig lånas, men som närmas med skräckblandad förtjusning och läses i hemlighet i biblioteket. Det står en bok om sex på en av de nedre hyllorna. Två ungar sitter och bläddrar i den, viskar, fnissar, försöker se oskyldiga ut om de tror att någon ser dem. Ofelia och bibliotekarien lämnar dem ifred. Det är bäst så för alla involverade.

Men ofta är det tyst i biblioteket. Då dricker Ofelia English Breakfast-te utan mjölk och lutar sig tillbaka i stolen ett par minuter. Scannar hyllorna runt henne efter bekanta titlar. Åh, bilderböcker… Vårt dagliga knark giv oss idag.

I bibliotekets tystnad läser Ofelia om kaninen Pricken för första gången på två årtionden och känner att det här, det här kan hon göra jämt.

Saker Ofelia borde göra

Arbeta på Boken. Det finns alltid någon liten detalj hon vill ändra, något hon borde ta en titt på, ett kapitel hon behöver klippa i eller lägga till något på. Boken kommer att bli arbetad på tills ett eventuellt förlag sliter den ur Ofelias kalla, stela fingrar.

Fokusera på jobbet. Det finns många projekt igång samtidigt och Ofelia är inte säker på hur det gick till, men på något vänster blev hon ansvarig för en massa små detaljer. Hon måste skriva mötesprotokoll och mejla ut det, hon måste skriva programinformation, hon måste få färdigt listan på vilka gymnasieskolor som har öppet hus i oktober, hon måste skicka kallelser till intro-möten. Någon gång emellanåt måste hon komma ihåg att äta något.

Fundera på framtiden. Ofelia vill plugga vidare till nästa höst. Detta innebär en omstrukturering i schemat och möjligtvis att hon kommer behöva ringa samtal. Hennes minst omtyckta sak. Men hon måste göra det. Bara att bita ihop och komma ihåg att telefonen inte bits.

Läsa och ge konstruktiv kritik åt skrivgruppens texter. Hon har sett fram emot att kursen startar igen i flera veckor. Då och då känns det bara så skönt att prata medmänniskor som delar det stora intresset att hitta på saker. Diskutera teknik och tips, allt ifrån det minsta malplacerade kommatecknet till övergripande berättelseteman. Ofelia behöver egentligen inte tvinga sig själv att läsa och kritisera texter. Hon älskar varje sekund.

Städa. Det vore väldigt trevligt att vakna på morgonen någon gång och inte tänka ”varför är det här mitt liiiiiiv?” med en stor skopa ångest.

Ta åtminstone en timme om dagen då hon inte fokuserar på något annat än textproduktion. Inte bara för jobbet, utan något lustfyllt och härligt, något som får luften att sjunga och fingrarna att flyga. Hon mår aldrig så bra som när hon har ett projekt igång, men det vore ju trevligt om hon kunde avsluta dem också. Då och då, bara.

Gå och lägga sig tidigare. För hon kommer ihåg för några nätter sen när hon fick två timmars sömn och kände sig lite fel hela nästa dag, och det känns fortfarande inte riktigt som om hon hämtat sig från det. Det känns som om hon har missat något. Nej, det är bäst att ta sömntåget när det kommer, istället för att tvinga sig själv att vänta på nästa.

Använda paraplyet när det regnar. Seriöst, det är inte värt att gå runt kontoret med en blöt och kall tröja. Var lite ansvarsfull och vuxen, Ofelia.