Ofelia och Sigge på äventyr

Det här är berättelsen: En busig liten säl vid namn Sigge bestämmer sig för att hoppa ner i mamma Ofelias handväska och följa med på upptäcksfärd. Han har inte lämnat lägenheten på mycket länge och mamma är oresonligt orolig för att han ska komma bort.

“Du lovar väl att du stannar hos mig?” förmanar hon. “Du försvinner inte så långt bort att jag inte ser dig?”

Sigge lovar. Men nyfiken är han. Glatt hälsar han på mammas kurskamrater med vinkningar och nickningar, och mamma Ofelia får förkalra varför hon har en så sälformad son. Sigge lägger huvudet på sned.

Det är tråkigt på tåget. Han skulle gärna vilja undersöka vagnen lite mer, men det är mycket folk och mamma Ofelia tittade för mycket på Rädda Joppe – Död eller levande som barn och har traumatiska minnen. Sigge stannar i väskan han. Mamma bestämmer för hon är mamma, punkt slut.

Sigge har aldrig varit i Uppsala förut. Han hänger ut med hela huvudet ur väskan och tycker inte ens att det gör något att det skumpar, för så är det på äventyr. Men snart blir mamma Ofelia orolig för att han ska trilla ut och hamna i Fyrisån, så hon sätter honom bekvämt i halsduken, alldeles under hakan.

“Så kan jag hålla ett öga på dig,” säger hon och andas varmt över honom.

Det gör hon, men det är ganska okej. Man ser bra härifrån. Helt plötsligt kommer två jättestora hästar som drar en vagn med två gubbar i självlysande västar på! Sigge har aldrig sett så stora djur. Han vill gärna hälsa på dem, men de springer alldeles för snabbt. Inte ens mamma hinner ikapp. Sigge blir lite ledsen, så för att trösta honom låter mamma honom leka i snön i Engelska parken. Det är roligt. Men de kan inte stanna så länge, för de måste hinna till skolan.

Det är jättetråkigt i skolan. Sigge tycker lite synd om mamma som måste vara där så mycket. Hon och hennes grupp sitter bara och scannar bilder och babblar tråkigt. Sigge somnar på mammas mössa. När han vaknar måste de till tåget igen, och han är ganska sur och trött. Men då får han åka i mammas hand så det känns som att han flyger. Och på vägen till stationen stannar de vid fönstret till en godisaffär, där det finns tre pingviner av marsipan. Det tänker Sigge berätta för sin kompis Mummel när han kommer hem.

På tåget får Sigge sitta i mammas knä och titta ut genom fönstret. Det är lite roligare än att sitta i en väska i alla fall. Det känns inte alls som att den resan är lika lång som resan TILL Uppsala.

Nu åker de till Stockholm igen. Mamma ska på skrivarkurs. Då får Sigge följa med, för mamma har pratat mycket om Sigge och Todd och vill gärna att de på kursen ska få träffa dem. Sigge är fortfarande lite trött. Det börjar bli sent. Ibland pratar de högt på kursen och väcker honom, men oftast sover han ändå. I pausen blir han kelad med. Det tycker han i och för sig är ganska mysigt.

“Han ser busig ut,” hålls det med om i gruppen. “Busig och lite elak.”

Men Sigge är snäll. Han försöker hjälpa mamma att tycka till om texterna hon ska läsa, men han förstår inte så bra. Mamma säger att de kanske ska börja med något lite lättare. Kanske kan Todd hjälpa honom? Todd kan redan läsa lite, för han tycker det är kul.

Kursen tar slut. Sigge är otålig på vägen hem. Han vill vara hemma NU, så han kan berätta allt spännande. De räknar stegen den sista biten. Är det fler eller färre än hundra fram till porten? Sigge tror mer. Sigge har rätt.

Sen är de äntligen hemma. Pappa Fitzwilliam sitter och spelar spel. Sigge sätter sig på hans axel och pratar om hästar och snö och marsipanpingviner, jättesnabbt för det var så spännande, och sedan skyndar han in för att berätta för Todd och Mummel, men han hinner inte så långt för sedan råkar han somna nästan helt mitt i en mening och måste bli buren till tekoppen i bokhyllan Billy där han sover.

Det är berättelsen om Sigges och mamma Ofelias äventyr.

Ofelia, Fitzwilliam och rumskamraterna

Vid första anblicken kan man tro att Ofelia och Fitzwilliam bor själva. Så är inte fallet. (Nej, här pratar vi inte heller om de enstaka silverfiskar som gör sig påminda i badrummet, dessa kan hanteras och de är inte många av dem ändå.) Men Ofelia och Fitzwilliam tenderar att samla på sig… rumskompisar. De kan nämligen inte motstå att utöka familjen.

Sälar
För närvarande finns tre gosiga sälar i lägenheten. Fitzwilliam började med att ge Todd i födelsedagspresent till Ofelia för ett år sedan. Hon svarade med att ge Sigge till honom när det var hans födelsedag. De två sälarna kom mycket bra överens, även om Sigge är busigare än Todd och gärna hittar på hyss. Sedan tillkom då Sälma, ytterligare ett inköp av Fitzwilliam. Sälma är i ungefär samma storlek som Sigge, så det händer att de två leker tillsammans mycket oftare än med Todd. Det gör inte Todd så mycket. Han är ett gosepaket som föredrar lugna lekar, och han sitter hellre med Ofelia och myser.

Ugglor
Det är nästan lite svårt att hålla reda på hur många ugglor som finns i lägenheten. Det är lite som att de förökar sig om Ofelia råkar titta bort. Det sitter ugglor på vartenda hyllplan i bokhyllan Billy. En i vulkansten från Santorini. En goseversion av Harry Potters uggla Hedwig från London. En silverskimrande från Aten. Två bokstöd i trä med ugglor från Malta. Ytterligare en goseuggla från London, köpt 2002 när Ofelia var där för allra första gången. Och så en till, mjuk och pälsig, med en liten påse i magen som man kan värma i mikron och sen sätta tillbaka in i ugglan, så att man kan ha den på magen om man har ont. Ugglorna har inte alls lika mycket personlighet som sälarna. De är där för att någon måste ha koll på läget om inte Ofelia eller Fitzwilliam är hemma. I deras frånvaro styrs alltså lägenheten av ett högst diversifierat ugglekollegium.

Pingviner
Det är lite oklart hur många de är. Minst två. Men sen så finns det en tredje liten gosig sak vid namn Gus som Fitzwilliam hävdar är en pingvin som glider fram på magen, men som Ofelia har lite svårt att liksom… se. Men det är svårt när något är klarblått med prickar på. Gus har näbb i alla fall, det har han. I övrigt finns det en lite större plastpingvin vid namn Hans Grüber (ja, de hade sett Die Hard) och hans mindre, fluffigare son Mummel Grüber, som Hans är högst beskyddande av. Men det är bara för att han bryr sig så mycket. Det är bra med flera vuxna som kan influera de unga. Mummel leker gärna med Todd. Varken Ofelia eller Fitzwilliam har hjärta att påpeka att sälar gärna äter pingviner.

Teddybjörn, tupp och anka
De har faktiskt bara en teddybjörn. Men han räknas då desto mer. Hans namn är President Roosevelt och var en present som Fitzwilliam valde efter att ha donerat blod. President Roosevelt är alltså en blodbjörn, och därmed har han lite problem med att kontrollera sitt humör. Ofelia är inte så nöjd med detta, särskilt när President Roosevelt försökte rida på Todd. Todd tyckte inte alls att det var roligt. Alltså behöver President Roosevelt sitta i terapi och prata ut med någon. Som tur var har de tillgång till en psykiatriker vid namn Doktor Tupp. Han var en födelsedagspresent till Fitzwilliam från en arbetskollega, som tyckte det var otroligt kul att det på kvittot stod “13 inch cock”, men när den roligheten väl har lagt sig är det viktigt att komma ihåg hur bra det är med ett riktigt proffs som kan ta hand om individer med problem. Dr. Tupp tar sitt jobb på största allvar. Han är en gentleman. Sen är det då Jemima också, en ankdam som förut har suttit mycket barnvakt åt sälarna, men som på senare tid har hamnat lite i skymundan. Hon har däremot blivit sedd att dricka te och ha en förtjusande trevlig stund med Dr. Tupp, så gissningsvis trivs hon rätt bra med det.

Så det är för närvarande dynamiken i lägenheten. Så länge Fitzwilliam fortsätter införskaffa fler gosedjur kommer Ofelia fortsätta berätta historier om dem, så det verkar ju inte som att de kommer sluta med något av dem.

Ofelia, Fitzwilliam och säl-skapet

Vissa par skaffar barn. Vissa par skaffar hund. Och sen så är det Ofelia och Fitzwilliam, som har två gosedjurssälar som de behandlar som barn. Alltså… Inte på ett konstigt sätt. Mer som att de har bestämt att dessa två olika sälar har väldigt olika personligheter och att den yngsta (han heter Sigge) är väldigt busig och att han drar med sig storebror (han heter Todd) på en massa bus, men egentligen vill Todd bara gosa. Ja, fast alltså Ofelia och Fitzwilliam VET att det är på låtsas då. Mer som att det är ett kul skämt som de båda skämtar om på ett skämtsamt vis.

Sigge norpar Ofelias strumpor och använder dem som sovsäck eller nattmössa. Sigge åker runt på äventyr i Fitzwilliams lägenhet och lämnar kryptiska lappar efter sig, så man får jaga rätt på honom. Sigge sätter sig på Fitzwilliams axel när han sitter vid datorn och frågar vad han gör. Todd ligger på sängen och läser. Båda kallar Ofelia och Fitzwilliam för mamma och pappa. När det är för våldsamt i naturdokumentärerna de tittar på vid läggdags vänds sälarna åt andra hållet, så de ska slippa se. Ofelia och Fitzwilliam är väldigt beskyddande föräldrar.

Alltså, de VET att det är på skoj. Det är möjligt att det har gått en liten smula överstyr.

”Sigge,” suckar Ofelia när hon ser att han sitter på hennes mobiltelefon. ”Jag har ju sagt åt dig, där kan du ju inte sitta.”

Hon plockar upp honom och sätter ner honom på Fitzwilliams tangentbord.

”Men Sigge,” säger Fitzwilliam och skakar på huvudet när han kommer tillbaka från badrummet, innan han plockar upp den lilla sälen och sätter honom i bröstfickan.

Vi borde ge dem någon slags teknikgräns,” tycker Ofelia. ”De är alldeles för unga för att sitta med telefonen eller datorn hela tiden.”

Så vad ska de göra då? De kan ju knappast gå ut själva. Jag litar inte på Jemima, hon är en väldigt dålig barnvakt.”

Jemima är en goseanka. Fitzwilliam fick henne samtidigt som Sigge föddes köptes. (För helvete, KÖPTES.) Hon är vuxen, men knappt hälften så stor som Todd, så hur ska man kunna vänta sig att hon ska klara det ansvaret? Det hela är ett problem.

De kan inte gå i leksaksaffärer längre.

Ska vi skaffa en till?” frågar Fitzwilliam med tindrande ögon. Han håller i en rosaskimrande, fluffig säl.

Ofelia tvekar. Tre känns för många. Resonerar hon så därför att hon bara har ett syskon själv? ”Vi är inte redo för en tredje säl, älskling. Inte än. Vi väntar tills de är äldre.”

Nästa år fyller Ofelia 30. Hon är ganska säker på att det inte är såhär det brukar se ut.