Ofelia dansar på en nål

Det är på denna lilla punkt i universum som ångesten och stressen frodas. Men Ofelia kan hålla denna nål i handen och betrakta den yttersta spetsen, den trådtunna syl som har så mycket makt över henne, och hon kan vara lugn i sitt betraktande. Det är som det är. Vad kan man göra? Det här är beslutet hon tog, och resultatet hon får leva med.

Det hon kan göra är att ta ett djupt andetag och låta nålspetsen bli centret i hela hennes sinnesvärld. Hålla upp den framför sig och vara säker på att hon ser den. Kanske till och med beskriva den för sig själv, detaljerat.

“Det är så här det känns,” säger hon och nickar. “Japp. Hur hanterar jag att det känns såhär?”

Hur känns det då? Det känns som ett beslut. Hon är lugn i sitt agerande för att hon vet hur hon kommer lösa det. Få det gjort bara. Vad som än krävs för att nålen av stress ska upplösas i dimma och regn. Och i och med det beslutet så försvinner nålen nästan helt, för då har hon ju faktiskt en lösning. Lösningen är att det inte är ett stressmoment, inte ens ett problem. Att slungas rakt mot nålspetsen resulterar i ett leende av stillsam acceptans.

Och då böjs nålen som ett hårstrå mot hennes bröst. Sticker inte. Dödar inte.

Ofelia står på tåspetsen som en ballerina, och hon dansar på den allra vassaste av nålar, och hennes fötter blöder inte, de blöder inte alls.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s