Ofelia och lyckan

För tio år sedan var Ofelia inte olycklig. Hon visste inte om det än. Det hade hänt, men det skulle dröja ett par dagar innan hon fick telefonsamtalet som golvade henne, som slet andan ur henne, som bjöd in mörkret. Men hur var det annars? Ofelia har dagboksanteckningar för tiden precis innan. Hon hade just gått ut gymnasiet. Hon skrev fanfiction. Hon pratade mycket med Petrova och var skräckslagen inför framtiden nästan jämt och sökte kanske ett jobb i månaden och ville helst sova för alltid. Ofelia höll optimismen igång i dagboksanteckningarna. Hon minns bara förlamningen, hur skräcken paralyserade henne. Och sedan hände det. Tio år sedan. Nästan exakt.

För fem år sedan var Ofelia inte olycklig. Hon bodde själv, hon pluggade på högskola, tjänade egna pengar och hade det ganska bra. Hon var nöjd. Det fanns en liten oro för att klara kurser, en liten oro för att skaffa jobb sedan, men överhuvudtaget kändes det avlägset. Ett år in i framtiden. Det skulle säkert ordna sig. Hon hade C-uppsats och sånt där att klara av först. Hon hade också accepterat tanken på att hon var singel och att hon skulle så förbli, för det verkade som om det var något fel på henne som aldrig blev kär i samma personer som blev kär i henne. Hon nöjde sig liksom med hälften rätt. Det var säkrare på det viset. Om man lever på hoppet får man sitt hjärta krossat lite varje idag, istället för en gång helt och hållet, så det är bättre. Det måste vara bättre. Tänkte Ofelia, för fem år sedan.

För ett år sedan var Ofelia inte olycklig. Först och främst har hon Fitzwilliam äntligen, och börjar efter två år tillsammans faktiskt fatta att hon har en jävla tur. Det hade hon inte kunnat tro! Att hon skulle vara glad i ett förhållande, och vara så glad i Fitzwilliam att hon inte riktigt kan hålla sig från att gnaga honom kärleksfullt i näsan när hon får chansen. Han är ändlöst tålmodig och tillfreds med sitt liv. Ofelia har precis fått… inte riktigt sparken, men hennes kontrakt har inte blivit förnyat, så det är ungefär samma sak. Det känns förvånansvärt okej. Hon vet vad hon vill göra nu, och det är inte en plan som hänger på att hon blir upptäckt eller att någon levererar drömjobbet. Hon ska jobba arslet av sig istället.

Så är det då nu. Ofelia har inte ett utan två jobb som hon faktiskt gillar. Hon har haft en hel del tur, men hon förtjänar sina positioner och har jobbat hårt. Hon pluggar också. Och hon har Fitzwilliam kvar, och de bor ihop!

Lycka är svårdefinierat. Ofelia har länge bara varit “inte olycklig” för det har oftast varit något som fattats, och hon har för det mesta varit okej med att inte vara olycklig. Men nu är hon så nära lycklig hon någonsin har varit. Visst, det finns fortfarande saker hon vill ha, som hon kommer fortsätta jobba för. Men för första gången är hon inte stressad över att hon inte har dem än.

Hon är bara glad för vad hon har. Och hon är sååå lycklig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s