Ofelia bygger karaktär

Grönt betyder att det händer nu. Rött betyder en kärleksscen. Blått betyder en tillbakablick.

Varje huvudkaraktär (de är fem stycken, gud, låt det inte bli fler) har fått en dramatisk kurva för att visa var de börjar, var de är på väg och var de kommer hamna under berättelsens gång. Vänskaper har utkristalliserats mellan dem. En kärlekshistoria också. Men de håller sig i två grupperingar just nu och Ofelia vet inte riktigt hur hon ska få dem att socialisera mera.

“Nyfikenhet?” mumlar hon i regnet på väg hem från jobbet, med en matkasse i handen.

Regnet kommer förvandlas till snö om några timmar. Det kommer muntra upp henne där hon sitter på sitt kontor och försöker få lite ordning och reda på flera saker samtidigt. Visst att det kommer återgå till regn väldigt snabbt, men synen gör henne ändå på bra humör.

Nyfikenhet… Det kanske är tillräckligt? Med tanke på omständigheterna och personerna ifråga så låter det rimligt att nyfikenhet kan föra samman dessa två. Inte ödet eller att de är dragna till varandra, bara ren och skär nyfikenhet för att hallå, det finns inte många i världen som är som de just nu, och det är naturligt att de skulle vilja prata. Men har de något att erbjuda varandra?

Ofelia betraktar de små färggranna korten. Hon har aldrig gjort en outline på det här viset tidigare. Det känns faktiskt ganska bra. Som om hon har översikt och samtidigt kan zooma in på vad som är intressant just för stunden. Hon kan lägga till scener varhelst hon vill, fundera på motivationer och stressfaktorer, sedan tänka på någon liten världsbyggande detalj i fem minuter och kanske googla nåt.

Det finns inget överspännande uppdrag. Ingen ondskefull skurk att besegra eller korrumperande ring att slänga i en vulkan. Det kanske borde finnas något sånt? En karaktär kan få med sig en annan på ett litet uppdrag, men Ofelia är inte säker på ifall de kommer finna vad de söker.

“Det är mer av en andlig resa,” förklarar hon för dem.

De är något kritiska. Ofelia skäms. De är både yngre och coolare än hon själv. Men hon är åtminstone riktig, så hon har ju det.

Fitzwilliam har köpt en liten ask nålar för att fästa korten på en liten korktavla. Ofelia har satt upp några blå scener, och alla dramatiska kurvor. För sin inre blick ser hon ett 700-sidors episkt äventyr som ställer bra frågor om mänsklighet och framtiden och rättigheter och andra världar.

Samtidigt är hon ganska trött.

“Vet ni vad?” suckar hon. “Snacka ihop er. Vi tar ett möte imorgon. Om alla kan lägga en tanke eller två på vad er högsta önskan är respektive vad ni verkligen skulle behöva så skulle jag uppskatta det. Peace.”

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s