Ofelias osäkerhetsprincip (Del II)

…Sen, eftersom vi ändå är igång, kan vi ju faktiskt tänka oss att Ofelia kan ha en personlighetstransplantation medan hon är på semester.

”Det finns ju ett gym på båten!” säger hon till Fitzwilliam. ”Tänk om jag blir en sån person! Tänk om jag blir en sån som går på gym! Varje dag! Och sen kommer jag tillbaka och är supervältränad!”

Fitzwilliam säger ingenting, för det är nog faktiskt bäst att låta Ofelia tro en massa nonsens som aldrig kommer hända. Dessutom är det roligt att tänka sig framtiden som ett annat land där lite vad som helst kan hända.

”Jag kan bli en sån som joggar en runda på däck varje morgon innan frukost!” säger Ofelia glatt. ”Och sen simmar några varv! Den du! Gud vad jag ser fram emot att hålla dessa falska löften! Framtids-Ofelia kommer att hata mig! Jag tänker lyfta lite tyngder också!” gastar hon åt Fitzwilliam, som inte lyssnar på henne längre vilket han gör helt rätt i.

För sanningen är ju att Ofelia är som hon är. Hon har haft ett tag på sig nu att vänja sig vid den hon är, och hon föredrar att inte ljuga vare sig för sig själv eller för andra. Lite önsketänkande är väl aldrig helt fel? Hon skulle så gärna vilja tro att hon kommer bli en helt annan person på semestern, med en helt annan drivkraft och ett annat pepp. För det blir ju så, att man önskar att man var det.

Plan B är att förvandlas till en sjöjungfru på semestern. Det är ungefär lika troligt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s