Ofelia på solsemester

Det är första dagen på semestern. Ofelia och Alice åker från Stockholm tillsammans på fredagseftermiddagen. Det känns inte riktigt som om de ska flyga någonstans. Lite som om de bara drar till flygplatsen för att hänga lite, men sen är det faktiskt dags att gå på planet, så då blir det på riktigt. Ofelia känner sig lite skyldig över att det är Alice som fått planera hela grejen, boka resor och så, men Alice har bott i Barcelona och kan göra sig förstådd på spanska, så det är lättare för henne. Tänker sig Ofelia. Hon lovar att ta allt ansvar om de någonsin åker till England tillsammans. Inte ens bara till London alltså, utan England. Hon slänger in Skottland och Wales också. Och Irland, även om hon aldrig varit där.

Alice gillar inte att flyga.

”Nu kommer det bli lite skakigt eftersom vi flyger igenom molnen,” säger Ofelia lugnt. ”Det är helt normalt, det brukar vara så.”

Hon kan åtminstone bidra med en stadig röst och ett milt sinnelag. Under flygresan, och den följande sträckan från flygplatsen till Blanes via tåg, läser Ofelia ut en bok.

Det är andra dagen på semestern. Det här är en strand och Ofelia ligger på den. Eller ja, sitter i skuggan. Hon låg på mage och läste i solen först, men det blåser svalt i skuggan. Hon kan svalka sig med ett dopp då och då. Medelhavet gillar att ha folk i sig. Vågorna drar en med sig ner, i den grovkorniga sanden sjunker man ner över fotknölarna och glider ner djupare.

Det är närmare lunchtid nu. Ofelia har läst ut tre böcker till.

Det är tredje dagen på semestern. Tidigt uppe. Solen ar inte nått balkongen än, de äter frukost inomhus. Svalorna skriker och skriker. Sedan tar alla fyra bussen till tågstationen i Blanes, och tåg in till centrala Barcelona. Det hela tar en och en halv timme, men tåget är luftkonditionerat. Allt är luftkonditionerat. De skulle förmodligen förlora solsvultna turister annars, som kvävts i hettan.

De börjar med att försöka ta sig in på Park Guel, parken Gaudi designade, men den är full fram till klockan tre och klockan är nu bara elva. Pappa är nöjd ändå. De tar kort på mosaiken över muren och traskar tills de hittar en Gaudiföreställning i 4D som de går in på. Och går ut ur tio minuter senare, helförtjusta. Tunnelbana till La Segrada Familia. Det är tjockt med turister, bussar står i kö. Alice räknar ut att det kommer en ny buss varje sekund. Tre familjemedlemmar tar en öl i parken. Ofelia väljer en jordgubbsslushie och dricker den så snabbt att kylan ger henne huvudvärk.

De ser ett annat av Gaudis designade hus, det med balkonger som ser ut som kranium. Ofelia håller sig till skuggorna om hon kan. Tre familjemedlemmar tar en öl på en bar. Ofelia dricker en för söt mojito med smak av passionsfrukt. De tittar in och ut ur affärer. Mamma hittar en klänning. Alice hittar en väska. Ofelia hittar ingenting, men hon tittar på mycket. Tre familjemedlemmar tar en öl på en annan bar. Ofelia tar en Cola Zero. De skiljs från pappa som går iväg  på egen hand, och det ska shoppas mer. Ofelia hittar en turistig tekopp åt sig själv och ett par presenter åt Fitzwillliam och blir på bättre humör. Hon börjar få värk i fötter och korsrygg och låren skaver svettigt mot varandra i shortsen. Men hon är ingen gnällspik. De hittar pappa i en park och går och käkar tapas. Tre familjemedlemmar tar en öl. Ofelia tar två Cola Light och känner sig lyxig. Sen tar de tåg och tunnelbana tillbaka till Blanes.

Det är fjärde dagen på semestern. De lever strandliv. Och hämtar sig från gårdagen, som var lång. De äter glass, kokosnötsglass i kokosnötsskal och citronglass i citronskal, och kan inte bestämma sig för vilken som är godast. Eftersom Alice och Ofelia har löst sitt största problem, med hur de ska ta sig till flygplatsen tidigtsombaraden om två dagar, helst utan att behöva övernatta på hostel i Barcelona, så är glassen det största debattämnet. De är så belåtna att problemet är löst med direktbuss till flygplatsen från Blanes att de säger det igen och igen till varandra. Lättnad. En extra dag i solen. Ofelia läser ut en bok till på stranden. På kvällen äter de middag på en mexikansk restaurang och blir proppmätta. När maten är slut hör de musik och följer den mellan husen tills de når ett stort torg med en scen. Festival Folklóristic. Människor i olika folkdräkter dansar i den spanska kvällen, stenplattorna är fortfarande solvarma under fotsulorna och på den nu övergivna stranden står några få och fiskar bläckfisk.

Det är sista dagen på semestern. Ofelia och Alice sover ut en timme extra på morgonen. De kommer inte få chansen imorgon bitti då bussen går klockan fem. Idag är sista dagen på stranden, sista dagen med Medelhavet och dess tårsalta vatten.

Ofelia borrar ner fötterna i sanden och känner jordens hjärtslag. Eller så är det bara vågorna.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s