Ofelias lilla seger

Ofelia har inte skrivit på ett tag när det plötsligt slår henne att hon ju kan fortsätta på något hon redan har. En liten berättelseserie hon planerade att göra för flera år sedan, men sedan bara gjorde två av sju av för att inspirationen svek och hon förmodligen kom på något annat. Det är okej, sånt händer. Men nu har det gått lång tid sedan hon hade chansen att uttrycka sig kreativt överhuvudtaget att hon bara läser igenom sådant hon redan skrivit för att se om det finns något att hämta där. (Det blir så ibland när lyckade jobbsök kommer i vägen, hon fastnar i det och har inte tid till något annat. Men det är en blixtsnabb förälskelse. Hon kan lägga undan storslagna idéer om just det tills någon faktiskt frågar henne.)

Hon återvänder till mappen och bläddrar igenom vad hon redan har. Faktiskt inte så dumt… Varför slutade hon med denna, mitt i? Hm, ja just det, hon kom inte på något bra slut där på andra delen… Hon lägger till en punkt och citattecken. Sedan en mening eller två till. Sådär. Slut.

Ofelia skissar upp en snabb plan för de övriga fem delarna. Hon skriver tre till på lika många dagar. När hon blundar vid läggdags ser hon resten av berättelsen prydligt utstakad. Hör utbyte av repliker, viskningar av narrativ. Vet vad som ska hända sedan. Det är bara att skriva ner det, så är det färdigt. En liten triumf. Något avslutat.

Dröm, förstörelse, död, delirium, förtvivlan. Bara begär och öde kvar. Enkelt med korta direktiv. Ofelia flyttar på en mening här, en mening där. Tajtar till. Tar bort. Den där karaktären pratar för mycket. Den där behöver låta mer osäker. Det behövs bara en blick för att hon ska få grepp om detta lilla universum. Pusselbitarna hakar i varandra av sig själva.

Det enda hon ska göra med det här är att skicka dem till Petrova. Det behövs inget mer, när det är fanfiction. Petrova gillar dem och det räcker. Det är bara skönt att låta fingrarna skriva, för det här är inte ens särskilt svårt. Det är för litet för att vara svårt. Hon har bara blåst upp det i huvudet till något ohanterligt, och det är därför det har varit ofärdigt i flera år.

Eller så kanske Ofelia har vuxit.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s