Ofelia tar en tupplur

Det är 2012 och det är den värsta idén någonsin. Tyvärr känns den inte som det. Tyvärr känns det som om den bästa idé som Ofelia eller någon annan någonsin har haft. Det svider ju i ögonen av behaglig sömnighet. Sängen känns skön och sval. Det finns ingen som kan säga åt henne att hon inte borde göra det, för Ofelia bor själv och bestämmer över sin egen tid, och detta är ett ansvar hon för det mesta kan hantera, men absolut inte alltid. Absolut inte just nu.

Hon sträcker ut sig på sängen. Lakanen är de mjukaste hon någonsin har känt. Varför kan det inte alltid kännas så här? Varför kan hon inte alltid vara såhär hemtrevligt sömnig när det faktiskt är dags att sova? Varför är hennes inre klocka satt efter en tidszon på östra Grönland och inte i Sverige där hon faktiskt bor? (Så många av Ofelias problem skulle kunna vara lösta om hon bodde på Grönland… Å andra sidan skulle hon få en hel drös nya Grönlandsrelaterade problem istället, varav det främsta skulle vara att hon befann sig på Grönland.)

Åh, hon är så trött. Hon gäspade väldigt hårt någonstans där sista halvtimmen av föreläsningen. Hon kan faktiskt ha somnat, men bara i en halv sekund eller så. Det är lugnt, handen fortsatte röra sig som om den fortfarande tog väldigt aktiva anteckningar, bara det att de inte var riktigt sammanhängande eller höll sig på rätt rader. Men det är petitesser. Ingen märkte något. Det är bara efteråt, när Ofelia försöker tyda sina egna anteckningar, som hon undrar vad i helvete ”diffusion = en idé om en idé man får” betyder i verkligheten.

Men detta var då. Nu är nu. Och Ofelia tänker sig att den värsta idén någonsin är den bästa idén någonsin. Klockan är halv fyra på eftermiddagen och Ofelia tänker ta en tupplur.

Hon har dragit av sig jeansen men har fortfarande BH:n på sig. Hon har ställt klockan så att hon inte somnar på riktigt. Hon måste ju vara online sen, så hon kan babbla med Petrova om hur dagen varit. Bara vila ögonen lite. En timme eller så. Eller en och en halv. Ofelia har glömt bort att hon suger på det där med power naps.

Två timmar senare ringer det sista larmet och Ofelia svär surmulna, halvvakna ramsor medan hon snubblar ut i köket för att göra någon form av te, så att hon kanske vaknar till lite. Hon är svettig och tilltufsad. Till humöret är hon en femåring som helst av allt skulle vilja sova mer. Hon vill att det ska vara läggdags. Men hon har inte ätit middag och känner begynnelsen till huvudvärk. Åh Gud, det här var en jättedålig idé. Hur hade hon glömt bort exakt det som hände förra gången? Det finns en anledning till att hon bara borde sova under dagen om hon är sjuk.

Nej ikväll ska hon gå och lägga sig i tid. Vakna utvilad och fräsch. Inte känna något behov av en tupplur efter skolan.

Det nya livet börjar imorgon.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s