Ofelia är supertaggad

Det här skulle kunna vara en följeslagare till förra veckans inlägg. Ofelia tycker i alla fall mycket om att hålla upp dem bredvid varandra och jämföra dem, och njuta av att en av dem var hennes liv då, men den andra är hennes liv nu.

Ofelia dansar fram och tillbaka framför spegeln. Lite foundation kanske… Bara en aning, för att hon inte ska se så rödflammig ut. Kanske en liten smula mascara…. Nej, hon får inte överdriva och smeta på sig läppglans också, det räcker såhär i sminkväg. Hon vill inte att de ska vänja sig vid att jobba med någon som är för olik henne, men hon vill samtidigt att de ska få se henne från hennes bästa sida. Synd att hon inte kunde få klipptid förren i helgen… Men det här duger också. Hon kunde inte sova så bra inatt. Vaknade vid minsta ljud som om det var väckarklockan. Lite för taggad. Hon hoppas att det inte är för desperat? Alltså, det är ju kul ifall någon ser fram emot jobbet, men det kanske är lite sorgligt om det är såhär pass… sömnlöst? Bara en tanke. Ofelia måste försöka komma ihåg att vara lite cool. Avslappnad, bara. Hon är ju så himla cool och avslappnad precis just nu.

Så hur ser hon ut bakifrån? Helt okej. Kommer hon behöva dra upp byxorna och ner toppen hela tiden? …Kanske. Men om de fortsätter gilla henne, om de väljer att gå vidare, då kommer de gå ut och shoppa efter en riktig arbetsoutfit till henne. Då kommer hon nog också få en sån där tjusig namnbricka. Och definitivt en ordentlig blus. Den som hon redan hade hemma är lite… spetsknasig. Lite mycket. Men den duger för inlärning.

När är det dags att åka? Tjugo minuter kvar. Ofelia gör en liten studsdans på stället.

Hon har gjort det här helt själv. Jovisst, hon medger att Fitzwilliam satt med henne när de tittade på Arbetsförmedlingens Platsbank för tjänster som söktes, och att det kanske var han som först såg annonsen. Det var hon som sökte, hon som arbetade om CV:t sådär en smula och klippte och klistrade lite i det personliga brevet, för att skräddarsy en ansökan som passade just för det här. Det har hon faktiskt blivit ganska bra på på sistone. Det var hon som fick en intervju, det var hon som blev anställd på prov. Det var hon som passade in med de blivande arbetskamraterna från början. Det är hon som är ganska säker, inte hundra procent säker men ganska säker, på att det här blir arbetsplatsen hon kommer tillbringa mycket tid på i sommar. Och i höst också, om hon nu kommer in på bibliotekarieutbildningen som hon hoppas.

För en gångs skull känns det faktiskt som saker och ting går som Ofelia önskar att de kunde gå.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s