Ofelias anställningsintervju

Det är inte Ofelias första anställningsintervju. Den har hon 2007, för en position i ett grillkök. Hon sitter och undrar vad i helvete hon gör där, medan hon med darrande röst svarar att nej, hon har ingen direkt erfarenhet av att stå vid en grill, men att hon lär sig snabbt. Det jobbet hör hon till sin enorma lättnad ingenting av.

Hela situationen är motiverad av panik samt övertygelse om att ingen av hennes egenskaper eller erfarenheter är goda nog och hon egentligen bara behöver något att pyssla med fram till den självklara bokdebuten kommer. När denna inte kommer (även om första utkastet hade varit felfritt och strålande, vilket det inte alls var, måste det ändå vara färdigt innan något förlag med självaktning skulle kunna tänka sig att titta på det) så slänger sig Ofelia med liv och lust in i pluggande istället. (Hon tror fortfarande att framtiden är en tidsperiod av triumf och framgång, som kommer närmare och närmare för var dag. Hon behöver bara vara tålmodig. Och typ bara jobba med boken när hon känner sig inspirerad, för hon har ju så mycket annat. Ofelia är mycket, mycket dum.)

Hon har jobbat här och var. Mest på farbror chefs företag, där hon har packat italienska silkesslipsar och suttit ensam i en lokal bredvid ett parkeringshus. Med detta inte sagt att hon avskytt det jobbet, men det har givetvis varit svårt att avancera. Ofelia har också varit projektanställd och jobbat natt, hon har varit praktikant och provanställd och till slut anställd. För dessa arbeten blev hon aldrig intervjuad. Hon hamnade i möten istället. Möten för att bestämma, möten för att prata igenom, möten för att komma överens. Och så långa perioder av bara väntan på att andra ska höra av sig, med fräsande av ilska för att hon bara skrotar runt utan något att göra.

Så det här är inte hennes första anställningsintervju. Men det är första gången hon känner sig lite taggad över det här jobbet och det liv hon skulle kunna mejsla ut åt sig själv om hon får det. Så det är inte utan att hon känner sig hoppfull. Verklighetsförankrad, men hoppfull.

Fan att hon glömde sin foundation hemma hos Fitzwilliam.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s