Ofelia ska inte skriva

Det är en jättejättedålig idé. Alltså inte själva idén. Idén är supergullig och ska kanske skrivas ner, men inte av Ofelia, inte nu. Det är bara det att hon precis råkade titta igenom lite gamla texter och började stöka runt och rätta sig själv, för hon var ju helt kokobängbäng när hon planerade ut slutet på just den här berättelsen och det är så lätt att fixa och nu har hon gjort det.

Det tog tio år. Det är försent. Inte för att publiken inte skulle finnas; om hon la upp den på hemsidan där hon hängde för tio år sedan skulle det säkert läsas. Det är egentligen inte det som är problemet. Eller jo, kanske delvis. Hon känner ju lite skuld för att hon bara försvann där. Från att ha varit ganska aktiv och regelbunden i sina uppdateringar blev hon mindre och mindre intresserad och till slut bara slutade hon logga in. Ingen förklaring eller så. Inga slut skrivna på flera ganska populära berättelser. Hon hade ju fans! Hon kan inte återvända NU, till samma användarnamn. Hur pinsamt skulle det vara?

Ha ha ha! Det spelar ingen roll! Hon kommer inte skriva berättelsen.

Detta förutser ju att det fortfarande ens är en aktiv hemsida. Ofelia är inte så säker på det. Mycket har hänt under det senaste decenniet och de coola kidsen kanske hänger någon annanstans. Och dessutom så är det väl praktiskt taget en garanti att de hon pratade med för tio år sedan definitivt har gått vidare med livet och droppat bort, en efter en. Så de skulle inte vara där för att skälla på henne eftersom hon bara försvann. De skulle inte ens märka att hon kom tillbaka!

Hon ska inte komma tillbaka.

Inte för att hon inte hade kul medans det varade. Det var en väldigt liten grupp, byggd runt kärleken till en musikal som de hittade på egna berättelser kring. Ofelia hade en liten bas med fans. Hon hade en minifejd med någon som hon var lite rädd för men inte riktigt vågade vara arg på trots att personen i fråga bodde i Australien. Hon bytte berättelser med folk på deras födelsedagar och svarade på kommentarer och kom med skrivtips. Hon var några år äldre än de flesta där. Hon kände sig lite moderligt inställd till de flesta. Hon kände sig uppskattad.

Det skulle inte vara svårt att komma på ett nytt användarnamn och bege sig in i det igen. Men det ska hon inte göra. Hon skulle vara bättre den här gången. Färre grammatiska fel, ha ordentligt uppbyggda berättelser, veta var hon är på väg från början. Hon skulle vara universiellt älskad, alla skulle veta vem hon var.

Ofelia blundar och slutar Googla användarnamn hon fortfarande kommer ihåg. Hennes gamla nemesis är inte aktiv under det namnet längre, men Ofelia hittar hennes teckningar på DeviantArt och minns plötsligt hur avundsjuk hon var på det. Ofelias gamla kompis har inte postat något på fem år. På hennes profil står det att hon tänker ha kvar kontot på sidan eftersom hon är stolt över hur länge hon hade det. Senast uppdaterad, juni 2015.

Det är okej att släppa taget. Hon har annat att göra. Hon är inte heller samma person hon var, det måste hon komma ihåg. Hon kan inte vara tonåring igen. Det är inte jättehemskt.

Ofelia klickar ner textdokumentet. Hon har bara rättat en grej. Det betyder inte att hon tänker göra något mer.

Det är okej att gå vidare.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s