Ofelia julstressar

Ofelia räknar ner dagarna. Inte till julafton, som hon gjorde när hon var liten, utan till mellandagarna. Då har hon väldigt få saker inplanerade. Hon kan få sova ut. Detta innebär givetvis att något fruktansvärt har hänt: Ofelia har blivit vuxen.

Ofelia tycker hemskt mycket om julen. Hon gillar estetiken, med ljus i alla fönster och stilla nätter, hon gillar den naturliga pausen i vardagen, hon gillar att köpa presenter till folk och knepa ut vad andra skulle kunna gilla. Det är inte så mycket det. Eller okej, det är ganska mycket det.

AAAAHHHH, panikskriver hon åt sig själv. DET ÄR SÅ FRUSTRERANDE. Problemet med den här jävla prompten är att det inte är hans fel! Varför ska han be om ursäkt när det är hon som har skitit till situationen? Berättelsen handlade aldrig om att han skulle kräla i stoftet, det handlade om att hon skulle inse…

Paus. Andetag. Koncentrera sig på texten. Inte på den där lilla taggen i bröstet som dunkar ut stress i varje hjärtslag. Skulle ha börjat tidigare. Borde ha vetat att det skulle bli såhär. Men det är okej, hon har tid. Några timmar kvar. Andas in och andas ut. Hon var alltid bra på att klara en deadline.

Ofelia hamrar ut en grundläggande intrig som skulle kunna fungera och känner ett visst lugn. Men det blir inte långvarigt. Hon har fortfarande berättelsen att skriva ner och det känns som att dra ut tänder. Om det var det enda hon behövde göra innan jul så hade det nästan varit okej. Då hade hon åtmisntone kunnat barikadera sig inne på rummet och inte komma ut förrän Eländet* var klart. Men nu finns det då andra saker hon måste göra också, och hon delar in sina dagar i vad hon rimligtvis kan klara av. Så hon kan inte hantera plötsliga ändringar i den planen särskilt väl, vilket får stresstaggen att växa.

Det känns så fånigt också. Som om hon så lätt borde kunna klämma in ett besök hos mormor, som om det inte ens vore en fråga om saken. Jovisst. Men hon har redan varit på möte hos Arbetsförmedlingen och hon har ett blogginlägg och en berättelse att skriva, och hon måste baka till morgondagen och packa till en övernattning hos Fitzwilliams mamma så hon får ont i magen av att skjuta upp det. Och sen får hon dåligt samvete över att hon inte följer med ändå.

Det är en ständig kamp, det där med julstress. Ofelia har blivit vuxen och kan köpa egna julklappar, så gud vad hon längtar till juldagen.

*Ofelia kallar alla texter hon någonsin arbetat med för ‘Eländet’. Hon blir nämligen nästan aldrig färdig med Eländet och sen ligger Eländet bara där och väntar.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s