Ofelias mardröm

Folk säger att det inte finns något mer ointressant än vad någon annan drömde häromnatten. Även om drömmaren påverkades av denna dröm och tyckte något riktigt djupt och fascinerande hände så finns det liksom någon slags övre gräns för hur många gånger man kan höra ”alltså det var som i vårt förra hus, men samtidigt INTE liksom!” innan man vill smälla till drömmaren i ansiktet jättehårt. Ofelia är medveten om att denna åsikt existerar, okej? Men häng med nu. Det finns drömmar som är jätteroliga och drömmar som skräms på riktigt. Och det är faktiskt ganska kul att höra om dem. Man kan få uppslag till berättelser eller bara få skratta lite.

I Ofelias familj ber man om ursäkt ifall någon kommer och säger ”åh vad elak du var mot mig i drömmen!” Det är inte ens något snack om saken. Även om man är medveten om att det var en dröm (och det är man ju, sen när man vaknar) kan känslorna vara väldigt starka och Ofelia har vaknat med tårar i ögonen av frustration och sorg på grund av att någon var dum i hennes dröm. Så det kostar inget att be om ursäkt om en spegelbild av henne själv har gjort något utanför Ofelias kontroll i någon annans undermedvetna. ”Gjorde jag?” säger hon om till exempel Alice klagar en morgon. ”Usch, förlåt mig. Jag menade det inte. Det var jättedumt.”

För det mesta är drömmar ofantligt dumma. Alltså inte ondskefulla eller så, bara rent puckade i huvudet. Som barn drömde Ofelia mardrömmar ganska ofta, att hon blev jagad, att de fanns ett monster utanför huset, att hon behövde gömma sig för något… Det händer inte lika ofta som vuxen. Drömmarna nu är stressfyllda eller obehagliga, men aldrig direkt skrämmande. Hon hastar igenom flygplatser med en dåligt packad väska. Hennes tänder splittras i skärvor och faller ur hennes mun. Hon befinner sig i ett annat land utan något minne av hur hon kom dit.

Men det finns en mardröm hon minns.

I drömmen fanns det information som var skadlig. Namnet på en demon, eller en satanisk formel, vars blotta existens var ett hot mot hela mänskligheten. Om någon fick reda på namnet så eliminerades den personen. Helt och fullt. Varje minne av personen suddades ut, varje bevis på dess existens raderades. Även om det var ett misstag. Det fanns inget sätt att skydda sig eller glömma bort vad man sett. Visste man så visste man. Det var annalkande och ofrånkomlig icke-existens. I drömmens sista scen såg Ofelia informationen nerskriven på flygblad, som dansade i en frisk vind på ett välbefolkat torg. Hon såg hur människor sneglade ner på det, såg hur de läste, såg hur de försvann från ett andetag till ett annat. Såg hur det spred sig.

Ofelia vred sig plågsamt ur drömmen. Hon vacklade upp ur sängen för att lägga så mycket avstånd mellan sig själv och den som möjligt. Hon gick ut i vardagsrummet där Alice precis stängde av TV:n för att gå till jobbet.

”Vad är det med dig?” frågade Alice förvånat.

”Kan du sätta på TV:n igen?” sa Ofelia. ”Jag måste se på lite riktiga människor.”

För att försäkra sig om att de fanns. Att hon fanns. Att livet pågick och att alla låtsades som om döden inte var på väg, ständigt en dag närmare.

Detta var väl inte helt tydligt för Alice just i det ögonblicket. Och Ofelia kunde väl inte riktigt förklara på bara några sekunder heller. Hon kunde inte sätta ord på den djupt existentiella ångest hon kände just då och Alice var väl egentligen inte på humör för ett samtal av typen “alltså det var som information bara, som man antingen visste eller inte visste, fattaru?” sådär på morgonkvisten, så Ofelia var tvungen att hantera det själv trots att det tog flera minuter för henne att släppa taget om mardrömmen. Den låg som tjära insmetat i varenda skrymsle och vrå i huset.

Hon har fortfarande inte glömt. Hon kan fortfarande minnas känslan av att både acceptera och känna panik inför slutet.

Det krävs ju inte direkt Freud för att tolka den drömmen, om man säger så.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s