Ofelia och den första regeln

Det är den första regeln man får. Skriv om vad du vet. Utgå ifrån dig själv. Gräv där du står. Problemet med att göra det är att det slutar i en berättelse om en själv i botten av ett djupt hål, vilket inte alltid är så intressant att läsa om. Sedan står man där, med lerigt vatten upp över fotknölarna, och man har inga vettiga skor på sig, och det finns ingen väg ut. Man står i ett hål med svaga kanter. Man har bara en spade. Om man inte är försiktig så kan allt rasa runt en och man begravs i resterna av allt man vet.

Ofelia är inte jätteintressant. Hon vet ganska många saker och kan prata länge om dem (alltså väldigt länge) men hon är också medveten om att alla inte är superfokuserade på allt hon säger hela tiden. Det gäller att veta när man ska sluta. Detta kommer inte alltid naturligt för Ofelia, som gärna skulle vilja fortsätta med långa monologer om allt hon vet trots att ingen lyssnar längre. Hon måste bara få in det i huvudet, att leta efter den avlägsna blicken, efter det artiga leendet, och byta samtalsämne.

Så varför skulle hon vilja skriva om vad hon vet? När hon vet att det finns en gräns för hur mycket andra människor accepterar av det hon älskar mest? Ja det är klart att hennes närmaste är intresserade, men hur skulle hon kunna nå en större publik om hon bara utgår från sig själv hela tiden? Om allt hon skriver är en självbiografi av ett ytterst privilegiat liv?

Det är spännande att lära sig nya saker. Ofelia är väldigt bra på det. Hon köper böcker om det nya och gör upp listor och Googlar och tar sig in i nya ämnen tills hela världen rör sig i takt till en fräsch rytm. Det är okej att skriva om saker man inte vet, eller att skriva medans man lär sig. Ofelia måste få tro det.

Det är så hon tar sig ur de djupa groparna och förvandlar dem till tunnlar.

Advertisements

2 thoughts on “Ofelia och den första regeln

  1. Sara says:

    Åh, gillar detta! Första raderna vill jag stjäla rakt av. Eller kanske hela första stycket. Är det okej? Det blir bara ett liiitet hål på sidan. Du kommer säkert på nåt nytt att fylla det med. Okej? Bra, vi säger så. Jag kommer förbi med saxen sen. 😀

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s