Ofelia och smärta

På söndagen börjar det ila i Ofelias tänder. Först så försöker hon strunta i det, tänker att det säkert går över av sig själv. Hon tröttnar på den approachen inom bara några dagar. Allt känns konstigt och strävt, allt skär liksom mot sig själv och får henne att rysa praktiskt taget hela tiden. Att stryka med en fingertopp över en helt slät yta får gåshuden att spridas över hela kroppen. Allt som vidrörs känns ända in i skallbenen.

Okej. På tisdagen kollar Ofelia tandläkartider. Det är ju något som är fel. Är det den där jävla tandtråden som spökar? Hon har alltid haft helt okej tänder, men tandköttet vårdar hon inte som hon borde. Så hon skulle väl teoretiskt förtjäna detta. Det har nu faktiskt börjat göra ont också, inte så att hon hålls vaken på nätterna eller så, men tillräckligt för att kännas.

På torsdagen går Ofelia till tandläkaren. Hon är tvungen att gå bara några minuter efter att hennes chef kommer in och ber henne närvara på ett informationsmöte om något som är på väg att hända i företaget, men Ofelia ursäktar sig med tandläkaren och att det är en nödsituation. Chefen blir väldigt osäker, detta var oväntat och hon kommer åka på semester imorgon. Detta är ett viktigt möte. Ofelia måste gå. Hon kommer få veta vad det mötet betyder om bara någon timme, när hon återvänder till kontoret.

You’ll be a deeeeeeentist, sjunger Steve Martin i hennes huvud på väg till tandläkarmottagningen. You have a talent for causing things PAIN. Son, be a deeeentist! People will pay you to be INHUMANE!

Refrängen går på repeat. Ofelia mår lite illa. Gud, så hon hatar tandläkaren. Han kommer skälla på henne för att hon inte använder tandtråd och om alla hennes tänder faller ut så är det hennes eget fel. Är det lagningar som fallit ut också? Hon har inte varit hos tandläkaren på vad är det nu, två år? Typ två år. Har hon ens några tänder kvar? Hon har drömt mardrömmar om att tänderna trillar ut och tror att det är på riktigt varje gång. Är det på riktigt den här gången?

Tandläkaren bryter lite på engelska. Omedelbart tycker hon om honom. Han tar två sekunder och tittar på hennes tänder, innan han bedömer att hon gnisslar dem mot varandra under natter och förmodligen behöver bettskena.

Detta var ju också en teori som lades fram i paniken som har växt och sjunkit under de senaste dagarna. Aha! Så enkelt då. Ofelia tar tandavtryck och får sedan lite lack på tänderna, vilket smakar vidrigt med hon tycker ändå att hon mår lite bättre.

Hennes hörntänder är lite skavda. Hon skämtar med tandsköterskan att det var ju synd, då kan hon aldrig bli vampyr. Det kommer inget skratt på den och Ofelia vill dö, fast bara lite.

Nästa dag kan hon hämta ut bettskenan, och dagen därpå börjar en visdomstand växa.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s