Novell: xoxo Mamma

Älskling,

Det här är ett svårt brev för mig att skriva. Jag hade hoppats att jag skulle slippa det, att du skulle börja arbeta med dina problem och försöka anpassa dig lite. Men det känns svårt nu. Det känns som att prata med en vägg.

Du vet att jag var osäker på det här från början, men det funkade då. Det var lika mycket ge och ta. Men du har förvandlats till något jag inte kunde förutse, och det hände så gradvis att jag inte reagerade. Vi hade några små gräl här och där, men det har ju alla. Och jag visste ändå, på något sätt, att du förstod att du inte kunde leva utan mig. Det är inte förrän på senare år som jag har förstått att du inte verkar inse att jag skulle klara mig utan dig. Jag skulle rentav blomstra om du försvann. Tro inte att du är skapelsens krona, älskling. Du var aldrig slutprodukten. Bara ett sidoprojekt.

Visst, du har klarat dig osedvanligt bra. Dina förutsättningar var inte särskilt starka från början, men du spelade så att säga dina kort väl. Jag tyckte att det var lite roligt att betrakta dig, skaka om dig då och då för att du skulle förstå vem det är som bestämmer. Nu verkar det som om du glömt en gång för alla. Du har börjat ändra mig till något jag aldrig var menad att vara och jag börjar tröttna.

Det är helt och hållet du, inte jag. Jag har alltid varit precis såhär. Det är du som har glömt.

Jag sätter stopp här. Det blir så, helt enkelt. Jag är lite nyfiken på vad delfiner kan göra om de får rätt uppmuntran och några miljoner år på sig. Så det är så det kommer bli, och jag tänkte bara informera om det i tid så att du har möjlighet att förbereda dig. Varenda en av er.

Det enda osäkra just nu är hur det kommer ske. Jag vill inte utrota allt levande förstås, bara er. Att dra till med en jordbävning eller en tidvattenvåg skulle vara för drastiskt och dessutom har jag inte riktigt energi nog för att utplåna alla på en gång. Jag tänker experimentera mig fram litegrann, du vet hur oförutsägbar jag kan vara, tills jag hittar något som orsakar störst möjliga skada.

Det här känns skönt. Det är skönt att ha en plan för framtiden. Det är en sådan ni behöver skaffa er nu.

Alltså, helt kort, om sju dagar blir ni vräkta allihop. Så om ni behöver bygga ihop något för att ta er härifrån är det bäst att ni sätter igång omedelbart, för jag har helt tappat tålamodet och kommer slänga ut er oavsett om ni är redo eller ej.

Nu ska vi se hur smarta ni är.

Xoxo Mamma

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s