Ofelias nya projekt

Nya saker är bättre än gamla saker, resonerar Ofelias kreativitet.

Gamla saker borde avslutas innan man tar itu med nya saker, resonerar Ofelias praktiska sida.

Hela Ofelias liv är en ständig kamp mellan dessa två parter. Engagemang och en önskan att bli färdig. Det är en utbredd önskan hos många att de skulle vilja skriva en bok. Denna önskan är, för det allra mesta, en lögn. Det de flesta egentligen vill är att ha skrivit en bok. Det är en annan sak. För att sitta och skriva en bok är det bästa som finns i hela världen, men det är fullt av fällor och förr eller senare slår man i gränsen för kreativiteten och så står allting still. Det är då det blir tungrott. Det är då man börjar tänka på annat. Detta är sant inte bara när det gäller att skriva böcker, utan när det gäller… allt. Precis allting på hela jorden. Gissningsvis tycker väl till och med Indiana Jones att hans jobb tappar den där särskilda glansen efter ett par rutinmässiga giftpilar.

Så Ofelia är helt medveten om att hon har saker kvar på Boken som hon skulle behöva göra. Och S. Rhodes. Och ett par-tre noveller som hon gärna vill få färdiga innan augusti är slut. Hon borde absolut inte komma in på annat; hon borde se till att avsluta först. Pricka av åtminstone någonting på listan.

Det som glittrar, nytt och oförstört och tillräckligt outforskat för att vara intressant är ju bara… roligare. Det är ju så. Genom att sätta sig ner och analysera något, bygga struktur och karaktärer och intrig som om det är ett pussel, det är då man börjar sticka i kniven i lusten. Och då slutar idén prata.

Detta låter som gnäll. Och det är gnäll. Ofelia vet att skrivande är svårt. Hon har suttit i timmar med uppgifter hon gett sig själv, bara för att hon inte kan sätta fingret på exakt varför något inte fungerar. Av kärlek, givetvis. Som en mor som vaggar barnet för att det ska somna om, men barnet har kolik och skriker och mamman är samtidigt läkaren så hennes motivering är både att lösa problemet och att barnet bara ska sluta skrika, herregud, bara fungera någon gång, älskade du…  Och läkarsidan kan säga att barnet behöver opereras och mamman undrar om allt kommer vara detsamma efteråt och kommer det göra ont, hur mycket terapi kommer barnet behöva och är inte barnet fint precis som det är men läkaren måste insistera och läkaren vet bäst. Det är en metafor som kan dras riktigt långt, faktiskt.

Det är att stanna i ett projekt som gör projektet värt något. En idé är bra, men tusentals människor får bra idéer varje dag och tänker ”ja, det vore en cool bok” och sen gör de inte något med den.

Det här nya projektet ska Ofelia stanna med länge, tänker hon. För det här kommer aldrig någonsin bli tråkigt. Den här idén är inte som alla andra idéer hon någonsin har haft, nejdå. Det här är nödvändigt och rosenskimrande. Allt har byggt upp till det här.

Den här gången kommer det bli helt annorlunda.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s