Med risk att alienera läsare… Låt oss tala om Twilight, för förra veckan blev det väldigt tungt och här är Ofelia i sitt argumenteraressä. Hon älskar att prata Twilight, och dess porrigare efterföljare 50 Shades of Grey. (Fitzwilliam är väl medveten om detta. Tro inte att Ofelia inte har märkt hur han suckar när ämnet råkar komma upp på fester. Men det är faktiskt inte Ofelias fel att det kommer upp helt naturligt i en diskussion! Det är bara lite märkligt hur ofta det kommer upp naturligt när Ofelia är i närheten.)
Ofelia vet att hon är jättejättesen med att säga något om Twilight, för hela den grejen är praktiskt taget överspelad nu. Sista boken är ute, sista filmen är ute. Det finns inte mycket mer att hämta. Dessutom har massor med kloka människor redan påpekat problematiken i det främsta förhållandet i Twilight, och hur det bockar av ett flertal punkter på en exempellista om misshandel. (Edward tar alla beslut i Bellas liv, han bestämmer vilka hon får träffa, han beter sig hotfullt i hennes närhet, hon är rädd för hans reaktioner, han erkänner att han brukade smyga sig in i hennes rum och titta på henne medan hon sov innan de var tillsammans etc. etc.) Det är obehagligt att ett sådant förhållande målas upp som någonting acceptabelt bara för att Edward råkar vara attraktiv. Men… låt oss tänka bort det. (Okej, inte helt.) Det har sagts förut.
Det finns faktiskt en sak som är… riktigt, riktigt bra med Twilight. Och det är vampyrerna.
Vampyrpurister (för detta existerar) skulle säga att Twilightvampyrer är jävla tramsvampyrer. Ett skäl till detta är att de glittrar i solen, till skillnad från ”riktiga” vampyrer som har vänligheten att explodera istället. Skälet till att de glittrar är att vampyrprocessen gör att de nästan förstenas, huden blir som marmor med tusentals kristaller i sig. I direkt solljus så blir effekten lite likt en discokula, alltså.
Och det här är… coolt. Nej, Ofelia accepterar inget gnäll här om att det inte stämmer med etablerade vampyrregler. För det finns inga regler, hörni. Vampyrer existerar inte på riktigt. Det är ingen som blir sur för att de inte representeras ordentligt. Det enda krav för vampyrism är:
1. Personen är levande död
2. Personen dricker blod
Edward och hela hans familj har två av två möjliga. Domare Ofelia dömer att de är vampyrer, i ett eget universum, med egna regler som de följer. De är ganska bad-ass, faktiskt. Om man ska ta och jämföra vampyrer så skulle Twilights så kallade ”sparklepires” lätt spöa skiten ur andra etablerade vampyrer. Pålar, vitlök, solljus, kors, inget av dem har någon effekt. Det enda sättet att ha ihjäl en sparklepire är att slita sönder dem och sätta eld på småbitarna. Vi har inte ens gått in på Edwards familjemedlemmar som har utökade specialkrafter, som att se in i framtiden eller läsa tankar.
Det är därför som det suger så hårt att Twilight är uselt. För de här vampyrerna skulle kunna vara så häftiga. De skulle kunna vara respektabla fiender, för ärligt talat är de enda som skulle kunna ha ihjäl en sån vampyr förmodligen andra vampyrer eller varulvar.
Det är okej att dissa Twilight på grund av många saker. Läbbigheten i Edward och Bellas förhållande. Den icke-existerande handlingen. Till och med sättet den är skriven på. Men att vampyrerna glittrar är inte en bra diss. Ofelia ställer sig helt bakom Stephenie Meyer på den punkten. Den enda punkten. Den enda pyttelilla detaljen.
Monster kommer alltid att återfödas och återskapas. Detta är något vi vet.
Ofelia flyter 