Ofelias brister: Socker

Eddie Izzard har en stand-up rutin om barn och hur mycket de ljuger. ”Nej!” svarar de instinktivt när de blir beskyllda för något. ”Jag var död just då! Jag var på månen! Steve var med!” Oavsett vad det är, ibland ens innan föräldrarna hinner anklaga dem för något.

Som barn brukade Ofelia ljuga sina föräldrar rakt upp i ansiktet.

”Har du varit i skåpen?”

Snabbt, alldeles för snabbt och utan tvekan. ”Nej! Inte alls!”

”Alla vingummin är borta.”

Skam, skam, skam. Skuld, skuld, skuld. Fan, fan, fan. ”Mmm… Det var inte jag.”

”Ofelia…”

Sen kanske ett litet skratt eftersom Ofelia uppenbarligen ljuger. Men det är inte tillräckligt för en utskällning, åtminstone inte för det mesta. (Det var den gången hon åt upp nästan allt nygjort julgodis och inte insåg förrän det var alldeles för sent att det här kommer hon aldrig undan med, det här är alldeles för många bitar borta, hon önskar att hon aldrig blivit född. Herregud, hon skäms fortfarande.)

Ibland var det faktiskt inte ens hon. Då var det helt underbart. Ofelias pappa brukade gå på medicin som gjorde honom väldigt groggy ibland, och han kunde äta praktiskt taget vadsomhelst mitt i natten. STRÅLANDE NYHETER. Det var faktiskt en lättnad i att inte vara skyldig. Lättnaden var bara inte tillräckligt stor för att kunna hålla sig undan skåpen när hon väl blev lämnad ensam hemma.

Om det är något Ofelia gör för mycket av så är det att äta godis. Hon tycker att det är ett ganska okej problem att ha med tanke på att hon varken dricker alkohol särskilt mycket eller är rökare. Hon KUNDE vara heroinmissbrukare istället. Men det är hon inte! Så himla förståndigt av henne!  (Låt oss vara ärliga, förmodligen är en ganska stor anledning till att Ofelia inte knarkar att hon aldrig förstår när någon är langare, ens när hon nästan går in i en på Sergels torg.) (Dessutom skulle hon aldrig kunna ta mod till sig att fråga om nån har knark till salu.) (Hon gillar inte ens ordet ’knark’.) (När hon använder det låter hon alltid som ett dagisbarn som härmar något vuxna pratar om.)

Det är inte som att hon inte kan stoppa sig själv. Hon har haft lite spridda godislöften, sockerlöften, gått på LCHF. Då har socker inte ens funnits med som möjlighet, så då är det mycket lättare. Hon kan inte kontrollera det om chansen finns, hon måste skära av instinkten. Glida igenom tillvaron fri från socker. Ren. Oklanderlig. Hon kan göra det och efter ett tag är det inte ens svårt längre. Men det håller aldrig för alltid. Enda skälet att hon egentligen gör det då och då är att hon vet att förr eller senare kommer hon tillåta sig själv godis igen, och så är vi tillbaka där vi började.

Ja ja. Hon har åtminstone inte socker i teet.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s