Ofelias skit

Det är tunt. Det är svagt. Det saknas kött och blod.

Så Ofelia sitter och fulgråter åt eländet, för hon trodde faktiskt hon hade något bra den här gången. Något som inte var bloggen (för allt kan inte handla om henne själv, ibland måste hon få hitta på saker också) som Ofelias pappa kanske ändå skulle tycka om. En novell hon tänker skicka in till en tävling. Tidigare skojade hon med Fitzwilliam i telefon att hon skulle vinna andra, tredje och första plats.

Nu sitter hon och snorar och skäms.

Skäms för hur ohyggligt, rasande besviken hon blev. Hur det skar i halsen tills hon var rätt säker på att en liten skalpell plötsligt skulle pressas ut ur huden, och skära från bröstben till haka. Hur hon bara ville att pappa skulle lämna henne ifred så hon kunde gråta lite lätt, men i hemlighet, för att han inte skulle bli besvärad av att hon grät eftersom han bara gav sin ärliga recension av en text hon skrivit.

Hon borde kunna hantera det bättre. Den här besvikelsen borde hon absolut gå någon slags kurs för. Hon borde kunna leda kursen.

Och nu sätter han sig bredvid henne. Har sett hur hon inte vill se honom i ögonen, hur hon sväljer flera gånger, hur hon bara svarar entonigt. The jig is up. Hon gråter och kan inte riktigt stoppa det. Fan, fan, fan. Det är så svårt att prata när det gör så ont. Hon önskar hon kunde hantera det som en vuxen, men det går inte.

Hon skrev färdigt det sista på jobbet. Skrev ut den så att familjen skulle kunna läsa så fort de fick chansen. Hon var så nöjd. Den här kommer dra in dig! Du kommer vilja läsa den, den kommer öppna frågor som du vill besvara, så du kommer läsa vidare! Kanske läsa om början och nicka, ”Ah, titta, så smart gjort!”

Ofelia har misslyckats. Igen har hon gjort det. Varenda instinkt säger åt henne att försvara valen hon gjorde, så som man är tillåten att göra på skrivarkursen, men det blir så ofta bara värre då. Då är hon defensiv. Då kan hon inte hantera kritik. Det spelar ingen roll hur hon planerade, vad temat var, hur hon försökte måla en bild av ett förhållande utan att skriva läsaren på näsan, hur hon bestämde sig för att inte dumförklara någon. Bäst att bara ta det för hur det upplevdes, liksom, acceptera och gå vidare med livet. Yla mot månen och bränna novellen på bål.

Fan, nu vill han att hon ska peka ut var blodet finns. Vad i texten är det som lever? Hon tittar igenom texten, pekar på en mening hon tyckte ekade. Han läser igenom det igen. Verkar nästan förtvivlad över att han inte ser det Ofelia ser.

Den var enkel att skriva, hela novellen var så enkel, hon var så nöjd. Andra, tredje och första plats.

Han känner sig dum som inte förstår. Han blir inte indragen. Han blir inte nyfiken. Det finns inte en enda sak han gillar. Arbeta på ditt pathos, Ofelia. Det finns ingenting här han förstår eller kan närma sig.

Tycker alla så? Hon måste veta. Är detta något hon kan arbeta med eller kan ingenting räddas? Ofelias pappa kan aldrig ge sådana svar. Han är redaktör, han är journalist, om en text inte blöder så är den inte värd att läsa och de flesta resonerar som han. Det är så få, tydligen, som älskar text lika mycket som Ofelia gör. Så hon kan aldrig räkna med att en läsare ska orka med hela vägen. De flesta läser bara bildtexterna. De flesta läser bara rubriken.

Så Ofelia tänker fråga skrivargruppen. Begår hon misstaget att säga. För då jagar hon tydligen deras godkännande, de som läser och skriver mycket. De som redan tycker som hon. Så att hon ska få bekräftelse. Så att hon ska slippa ändra sig.

Eller så kanske hon bara vill ha flera perspektiv. Höra faktiska råd från duktiga människor som kan hjälpa henne rädda skiten. Få valuta för en kurs hon betalar för att gå på. Men det hinner hon inte riktigt förklara för han har redan bestämt sig för hur han tänker tolka hennes tårar och hennes ilska.

Det är inte hennes pappa Ofelia är arg på. Det är hon själv.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s