Ofelia och S. Rhodes

Ofelia har kämpat med en berättelse länge nu. Hon har en överenskommelse med Petrova om att de vid jular och födelsedagar skriver berättelser till varandra, med önskade element som måste införlivas. De blir ofta väldigt nöjda med vad de presterat. (En jul skrev Ofelia en egen version av Charles Dickens A Christmas Carol. Den var över 40 sidor lång och illustrerad.) Men Petrova har egentligen önskat sig en fortsättning på en specifik av Ofelias berättelser de senaste tre presenttillfällena, och Ofelia har inte kunnat leverera just den.

Det kan vara en helt vanlig kväll när de sitter och skriver till varandra över Internet. En fullständigt normal diskussion om jobb eller kärlek eller hur deras favoritböcker egentligen borde ha slutat. De har det trevligt. Ofelia kanske kommer med en ordvits. Petrova spinner vidare. Stämningen är, så att säga, god.

Och då ställer Petrova plötsligt frågan: ”Hur går det med S. Rhodes, föresten?”

Oftast svarar Ofelia med att mima högljudda pruttljud och göra en energisk nertumme. För helvete vad det går dåligt med S. Rhodes. Och hon sitter just nu och tittar på Brooklyn Nine-Nine och orkar inte ens tänka tanken på att vada igenom detta hav av sirap som det är att arbeta på eländet.

Det måste inte ens vara så svårt. Ofelia gör det bara svårt för sig med att plötsligt lägga för mycket vikt vid det ena eller det andra, och tänka på hur tung efterforskning på någon detalj kommer att bli. Hon måste leverera. För det måste vara perfekt från början. (Lögn.)

Så hon sätter sig ner och försöker få ordning på det. Två av karaktärerna ska träffas och en ska bli avslöjad som en förrädare. Det är särskilt dramatiskt eftersom de är ett kärlekspar. Det hela stakar sig fram i ett par osannolikt långsamma meningar innan Ofelia stönar av frustration och vill slänga datorn i väggen. Fast det är inte datorns fel att hon inte kan skriva.

Istället för att diskutera detta förräderi och krossade hjärtan börjar karaktärerna prata om hur dåligt det är. Bara rent allmänt. Händelseförloppet är hackigt och torrt. Alla meningar känns löjligt välbekanta. Det är bara ointressant rakt igenom. De kommer liksom inte till det som är det sorgliga i det hela. De var kära och det visade sig att en av dem gjorde något den andre inte kan acceptera, och nu kan de inte vara tillsammans mer. Hur många sätt finns det att beskriva ett brustet hjärta innan du har hört allt förut?

”Det är tråkigt, eller hur?” suckar den ena.  

”Ja, så tråkigt,” instämmer den andra. ”Man undrar liksom vart hon tror hon är på väg. Är det meningen att vi ska gråta och skrika, eller?”  

”Ingen aning. Ibland fattar inte ens jag vad hon menar, och jag är bokstavligt talat någon hon har inbillat sig.”

Ofelia drar några djupa andetag. Googlar vagt efter skrivtips. Egentligen är de värdelösa om man inte kan sätta dem i perspektiv.

Hon raderar vad hon skrivit. Försöker igen, börjar det hela närmare inpå själva handlingen, drar in en tredje person. Ilskan och besvikelsen är inte stor nog för bara en. Det blir lite bättre i alla fall. Nästan 400 ord får hon ur sig innan hon har lust att slänga ut datorn genom fönstret och gömma sig under sängen.

”Det är här jag hör hemma,” muttrar hon. ”Med udda strumpor och någon enstaka dammig jordnöt, detta ska bli mitt hem. Jag blir en eremit under sängen. Folk kommer vallfärda hit från hela världen för att ta del av min visdom, och denna visdom kommer vara att jag en gång trodde jag kunde skriva en sammanhängande berättelse.”

Hon tittar miserabelt på det blinkande strecket. Sedan skriver hon till Petrova, ”Det går sådär med S. Rhodes.”

”:(” säger Petrova. ”Men du försöker i alla fall! ❤ Stolt över dig!”

Helvete också.

Advertisements

One thought on “Ofelia och S. Rhodes

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s