Ofelia och vännerna i mörkret

Ofelia skulle gärna vilja tro att hon kan hantera mörker. Det är väl något man får ta helt enkelt, när man bor i Sverige och solen i stort sett försvinner halva året. Dessutom har Ofelia alltid tyckt om mörkret, som är förlåtande och tyst. Det döljer resten av världen och lämnar henne ifred. Världen hon kan se blir liten och lättare att kontrollera. Ingen förväntar sig att hon ska klara av något svårt när solen går ner.

Så Ofelia rör sig gärna i mörker. Det är där allt intressant händer. Bra historier finns i mörker, bra historier berättas bättre i mörker. Hon köper inte riktigt att man måste ha ont jämt för att kunna producera något värt att berätta, men man får heller inte vara rädd för att färdas där det gör ont. Även om det är skrämmande att närma sig det.

”Vad är det med dig som gör att folk med problem dras till dig?” frågar Ofelias mamma när Ofelia nämner något om att ytterligare en kompis är deprimerad.

Det är en bra fråga. Ofelia vet ju aldrig vad hon ska säga för att trösta. Hennes ögon tåras av medlidande, men hon vet sällan vad hon kan göra för att något ska kännas bättre. Det kanske är så att sprickorna i Ofelia kallar på de som precis gått i kras. Att spindelvävsmönstret från Ofelias ärr syns som tydligast i ögonen från de med öppna sår, så de finner henne lätt.

Eller så är det bara ett sammanträffande, att Ofelias närmaste vänner är de som är mest skadade… Det kanske är hon själv som söker andra att jämföra ärr med. Med alla hjärtan på bordet kan revorna undersökas och köttet sys ihop. Det blir nästan medicinskt.

”Titta närmare på skavet här, hur ärrvävnaden kan göra nog så ont även om det är helt läkt. Och se här, hur sårkanterna håller på att växa ihop runt det som orsakade skadan? Snart kommer ingen att märka. Men det är klart att gadden kommer sitta kvar ändå. Den blir svår att ta bort. Den får man leva med.”

Mörker kommer och går. Ibland känns det som om ljuset aldrig kommer återvända. Och Ofelia är en ständig optimist som alltid tror att det kommer bli bättre… Det kanske är därför hon väljer vänner som går i mörkret. För att ha någon att hålla i handen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s