Ofelia träffar Petrova

Det är sommaren 2004 och Ofelia är i London för andra gången i sitt liv. Första gången var för tre år sedan. Det Ofelia mest kommer ihåg är hur mycket folk det var. Då var hon liten och satt utanför The London Dungeons och väntade på de andra i ressällskapet för hon var för rädd att följa med in. Men nu känner hon sig faktiskt riktigt stor. Hennes mamma och moster har följt med så att Ofelia har sällskap på själva resan, och för att se till att människorna Ofelia är där för att träffa inte är yxmördare. Det är bra för föräldrar att kolla sånt innan, känner Ofelias mamma spontant. Det är ju trots allt Internet vi pratar om.

Ja, Ofelia är i ett främmande land för att träffa människor hon pratat med online. I brist på särskilt många i hennes närhet som gillar det hon gillar, och som dessutom skriver, har hon dragits in på ett forum för de som gillar fanfiction. Alltså berättelser skrivna av fans som använda sig av etablerade karaktärer i ett verk. Där hänger Ofelia mest hela tiden och lär sig engelska med en rasande fart och lyckas därmed med att vara en ohyggligt irriterande tonåring på två språk samtidigt. Hon träffar kompisar där.

Kompisar som hon alltså ska träffa nu. De är nördiga som hon. De älskar berättelser som hon. Och när de går på The London Dungeons är hon inte ens lite rädd, för hon reser i en stor trygg flock och deras sprudlande glädje över att vara tillsammans gör att hon är starkast i världen.

I kompisflocken finns en kort tjej med mörkt hår. Lite yngre än Ofelia. Hon säger inte så mycket men på bilder efteråt ler hon strålande. Hon har rest i två och en halv timme i bil för att vara där idag. Varenda sekund var värd det. Ofelia har inget minne av att hon pratade så mycket med den tjejen just då, men det gjorde de förmodligen… Hon har ingen aning om hur viktig denna lilla britt ska bli.

Året därpå åker Ofelia till England igen. Samma anledning. Då närmar sig samma tjej henne blygt, håller ut armarna för en kram. Som hon givetvis får. ”Thank you,” säger hon då, lite tyst, liksom uppriktigt tacksam, som om hon nästan inte förväntade sig att Ofelia skulle krama tillbaka.

Det är inte riktigt dags än att bli bästa kompisar. Men snart. Väldigt, väldigt snart. Och det är så Ofelia träffar Petrova.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s