Ofelia kan

När Ofelia var liten och inte förstod något (vilket var hela tiden) frågade hon sina föräldrar om det. Det var väldigt irriterande eftersom de hade en grej de gjorde, förmodligen för at hon skulle lära sig ta reda på saker själv. De sa åt henne att slå upp det i Nationalencyklopedin. Då brukade Ofelia sucka inombords. Okej. Hon var ju stor och kunde läsa och allt, så visst, det var väl bra. Men det var irriterande. Det skulle ha sparat en massa tid om mamma och pappa bara kunde SÄGA det, liksom. Inte vara så himla hemlighetsfulla.

Det tog Ofelia till vuxen ålder att inse sanningen. Det var inte för att hon skulle lära sig att använda Nationalencyklopedin som hennes föräldrar inte förklarade saker för henne.

Det var för att de själva inte visste.

Det är klart de inte visste! Vem vet allt om allt? Och vem vill erkänna att de inte kan för sina barn, som tids nog kommer få veta ändå? Men det tog Ofelia lång tid att inse detta. Hon gick lätt igenom sin tonår i tron att hennes föräldrar visste allt.

Det första tvivlet kom någonstans i gymnasiet. En liten debatt om lotter, och ifall köpandet av dessa var slöseri på pengar. Det var lite gnabbandes fram och tillbaka, med Ofelia på sidan om att lotter lite då och då är rätt kul, och Ofelias pappa på sidan om att lotter bör brinna i djupaste, hetaste Hades.

”Chansen att du vinner är ju så liten!” sa han, med den rungande övertygelsen hos en djupt troende.

Och det var då det kom. Come-backen. Den som man allra oftast kommer på dagen efter, eller som Ofelia ofta får, alldeles innan man somnar. Himlen öppnade sig. Come-backen skred ner. Ofelia är övertygad om att hennes ögon tindrade av överjordisk lycka.

”Och ändå är det nån som gör det!” svarade hon glatt.

Ofelias pappa stoppade sig mitt i ett motargument. För det fanns inget, mot sådan glädjestrålande naivitet kan man inte vinna. Så han stannade, med munnen öppen, och skrattade sedan åt den egna svarslösheten.

”Vann jag?” frågade Ofelia. ”Jag vann!”

Och från den dagen var Ofelia den klokaste i världen, och alla andra fick slå upp saker i Nationalencyklopedin och Ofelia hade alla svar och ingenting var någonsin svårt mer.

Advertisements

One thought on “Ofelia kan

  1. K.F. says:

    Senaste jag talade med Ofelias pappa berättade han att han ogillade lotterier för att det blir omöjligt att hantera efterskalven när ETT av hans barn vinner på lotteri. Hur förklara slumpen för ett gråtande lillasyskon som skriker “ojättvist!”?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s