Ofelia för bara några månader sedan

Ofelia känner spontant att hon skulle vilja ha ett jobb. Det känns som om hon då faktiskt hade en ursäkt att bete sig som hon gör. Hennes pappa säger att hon visst inte är lat, för när hon väl är intresserad av något lägger hon stor tid på att det ska bli bra. Hon bara prioriterar fel. Och tror att det räcker med att hon bara gör en grej om dagen när andra riktiga vuxna faktiskt klarar av många fler grejer än så. Ofelia vill helst att hennes drömyrke ska presentera sig själv lite sådär spontant… För då kan hon ju göra allt det där som hon vill utan att få dåligt samvete, för då jobbar hon ju också faktiskt och har rätt att slappna av hur hon vill. Just nu har hon slappnat av alldeles för länge.

Då och då blir det samtal mellan Ofelia och hennes pappa. Det tycker hon är fruktansvärt jobbigt. Då vill hon helst springa och gömma sig, fast när man är 27 år gammal snart så ska man inte göra det. Då ska man ta diskussionen. Det gör vuxna. De är inte rädda för att diskutera och förbättra sig. Sånt bygger karaktären, nämligen, tänker riktiga vuxna. Men Ofelia, hon tycker det är rätt trevligt att låtsas.

Hon är ganska säker på att hon ständigt skulle behöva någon som håller koll på henne. Så att hon inte gör fel. När hon bodde själv förut gjorde hon nämligen en hel del fel. Åt fel saker och gjorde fel grejer, till exempel. Inte alls som en vuxen människa. Men hon hade åtminstone dåligt samvete, hela tiden, varje dag. Så det är okej.

Ofelias pappa säger att skam och skuld är värdelösa känslor att ha. Att Ofelia inte borde känna såna känslor därför att hon bor hemma eller inte bidrar tillräckligt. Men det är ganska svårt att låta bli att känna såna känslor. Ofelias pappa säger också att hon inte borde jämföra sig med jämnåriga människor för att se hur långt framme de ligger i livet. För du lever ditt liv, säger Ofelias pappa. Och de är på en annan väg än du. Och jag vet att det var en besvikelse att de inte tackade ja till att anställa dig, men kalla det inte misslyckande. Du använder ordet helt fel.

Men Ofelia vet inte riktigt hur ordet skulle användas, om det inte betyder motsatsen till att lyckas. För hon lyckades ju liksom inte. Så då kändes det som det naturliga ordet att använda faktiskt.

Ofelias pappa har lovat att det kommer gå bra. Fast ibland säger han att hennes sätt att hantera situationen tar livet av honom. Han har lovat att Ofelia kommer bli författare. Fast han säger sällan bra saker om det hon skriver, när hon skriver saker hon själv vill skriva. Så då känner Ofelia att hon blir ledsen, för hon har utvecklat sitt skrivsätt i många år, så då känns det inte kul att få reda på att hon har gjort fel. För ingen kommer ändå läsa det.

Ofelias pappa tycker att hon borde producera mer text för folk att läsa. Producera mer än hon konsumerar. Det skulle vara väldigt mycket text isåfall. Massor med text, sidor och sidor.

De ord hon redan skriver är liksom inte tillräckligt bra.

Ofelias pappa vill så väl. Han älskar Ofelia och vill att hon ska bli lycklig. Ofelia gör bara en massa saker som är fel och hindrar henne från att bli lycklig.

Det är nog svårt att vara Ofelias pappa.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s