Ofelia litar inte på sig själv (I)

Ofelia går i mellanstadiet och har inte smink på sig för hon vet inte hur man gör. Hon låter håret falla rakt ner varje dag för hon vet inte vilken frisyr hon skulle tycka om. Bäst att låta det vara. Det är så hon alltid har sett ut.

En dag sitter hon framför en spegel. Kanske mitt i en lek, när hon kommer av sig och försjunker i funderingar. Eftertänksamt leker hon med sitt hår, drar det ifrån ansiktet, försöker arbeta igenom insikten som kommer ibland. Att det här är hon själv. Att hon är en levande varelse, med ett ansikte, och att det här är hennes ansikte, och att det är så konstigt att just hon är självmedveten. (Det är viktigt att försöka ta sig igenom och släppa sådana insikter ibland, för de kommer alltid leda till full förståelse för att hon en dag inte kommer att vara självmedveten mer.)

Igenom dessa tankar har Ofelia dragit upp sitt hår i en hästsvans. Det har hon inte gjort förut. Det ser faktiskt bra ut, i spegeln. Hon ser elegantare ut. Mer vuxen. I en byrålåda någonstans har hon ett läppstift. Det kanske är en present. Hon är faktiskt inte säker på var det kom ifrån, men det är ett vackert, klarrött läppstift och det känns precis som om det är rätt för det här tillfället.

Innan hon tar på sig läppstiftet kollar Ofelia så att ingen kommer komma in. Sedan sätter hon upp håret ordentligare i hästsvansen, och målar läpparna röda, och hon ser i spegeln att hon är vacker. Huden slät. Höga kindben. Röda, röda läppar. Som Snövit. Hon borde alltid se ut såhär, den bästa versionen av sig själv.

Men det är första gången hon ser ut så. Skulle de ens känna igen henne i skolan om hon bara dök upp såhär? Skulle de skratta? Risken för det är stor. Och hon kanske har fel. Hon kanske inte är vacker. Hon har aldrig varit vacker förut, så hur skulle hon kunna veta? Det kan vara så att hon har missuppfattat något, att hon kanske bara ser annorlunda ut. Hon kanske är grotesk. Hon har ingen att fråga och vågar inte visa sig för någon. Ett förvånat ”oj!” skulle förstöra det. Ett skratt skulle bekräfta det hon är rädd för.

Ofelia tar inte risken. Hon torkar av varenda uns läppstift. Tar ut håret igen. Hon litar inte på att hon kan bedöma vad som är snyggt på henne.

Ofelia gör vad som helst för att inte bli utskrattad.

Advertisements

4 thoughts on “Ofelia litar inte på sig själv (I)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s