Summa summarum

Det är svårt att summera sig själv på tio ord.

Detta gäller oavsett om man är en riktig eller påhittad person. Samtidigt är personer som påpekar hur komplicerade de är asdryga. För ett par år sedan var jag med på en dejtingsida och chattade med en kille som tyckte han måste upplevas för att kunna beskrivas. En alldeles unik och skimrande snöflinga med helt originella tankar och man kunde omöjligt beskriva honom som person utan att skriva ett helt uppslagsverk. Så intrikat var han.

Om jag hade himlat mig hårdare i den stunden hade jag kunnat läsa mina egna tankar.

“Gör ett försök,” skrev jag tillbaka. “Det där är nämligen sant för alla.”

Sen skrev han något i stil med att han var äventyrlig, charmig, karismatisk… Det blev inget av med den dejten.  Just såna ord skrämmer skiten ur mig, för jag tillbringade större delen av min barndom med att hoppas att kompisar som bjöd hem mig skulle lämna mig ifred i deras rum en stund, för då skulle jag kunna läsa deras serietidningar. Jag fick vara med på rasten, förmodligen för att det var svårt att frysa ut någon som egentligen bara ville sitta på biblioteket ändå.

Men det är ändå svårt med summeringar. Någonstans måste man börja. I det personliga brevet som skickas med i mitt CV står det att jag fokuserar på mina uppgifter till hundra procent, och att jag är punktlig och noggrann. Jag är också bra på att avgöra när en avokado är mogen, men det står inte i brevet. Fast det är en otroligt viktig skill att ha.

Men vi säger såhär då.  Jag har en helt riktig kompis som ibland inte fattar vissa saker. Som hur världen fungerar, och att människor kan vara arga och glada samtidigt (komplicerat!), och att det är bra att inte sabba för sig själv. Denna kompis kan vi kalla Ofelia. Hon heter inte det, men hon tycker det passar. Ofelia har saker att säga. Så den här bloggen kommer att diskutera lite olika saker för att hon ska få lite självdistans och bli bättre på att fungera som en någorlunda normalfuntad och helt riktig människa. Som då alltså är min kompis.

Vi kan ju börja där.

Det finns en flod av ord, och en bro som går över floden. Ofelia går dit ibland och sitter på broräcket och tittar ner. Hon plockar ut ord hon gillar då och då, håller upp dem mot ljuset och smakar på dem.

Hon doppar tårna i floden. Hon lutar sig så långt ut hon kan medan hon håller sig i broräcket. Sedan släpper hon taget. Ofelia hoppar ner i floden av ord, som skulle kunna överväldiga henne och slita med henne.

Men Ofelia flyter.

Advertisements

One thought on “Summa summarum

  1. Sara says:

    Snyggt! Och “Om jag hade himlat mig hårdare i den stunden hade jag kunnat läsa mina egna tankar” är en mening jag sååå önskar att jag hade kommit på själv.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s